Framme mot alla odds
Det är tisdag kväll. Jag sitter på ett hotellrum i Malmö, och har det ganska bra. Jag är laddad med en bra bok, och tv.n ger lite sällskap.
Jag ska gå en utbildning i sorg- och krisbearbetning här nere i tre dagar. Första dagen har varit fantastisk. Ämnet är spännande, och föreläsarna kompetenta och entusiasmerande. Jag har suttit som klistrad och bara lyssnat andäktigt hela dagen.
Jag har trots det bävat länge för den här resan. Ni som känner mig, vet hur mitt liv har en förmåga att ibland ställa till det för mig. Det är inte alltid så självklart att jag hamnar där jag ska vara, och det händer ibland saker som aldrig händer någon annan. Jag är visserligen van vid det, men det blir lite knepigt ibland.
Thomas har ringt mig flera gånger under dagen, men jag har kunnat lugna honom varje gång. Allting har för en gångs skull gått helt enligt planerna.
Nu när jag är på plats är det rätt skönt att komma ifrån julstressen i några dagar.
Köttbullarna ligger i frysen hemma, och skinkan är inhandlad. Julklapparna är fixade och ligger i en säck inne i matrummet. Det är mysigt, och det kittlar lite i magtrakten varje gång jag går förbi.
Jag älskar julen. Det har jag alltid gjort. Min lillasyster Kerstin och jag sov alltid i samma rum natten före julafton när vi var barn. Jag tror att det var lugnast för våra föräldrar, och vi tyckte själva att det var det bästa.
Länge låg vi där i våra sängar och gissade med spänd förväntan på vad som kunde gömma sig i alla paketen under granen i vardagsrummet. Vi hade klämt och känt på dem i veckor, men vi hade aldrig någon aning. Det är fina minnen.
Idag är mina tankar runt julen annorlunda. Jag funderar inte längre på vad mina julklappar innehåller. Istället försöker jag föreställa mig minen på något av mina barn, när paketet de öppnar gömmer en het önskan. Barnbarnens glädje, och julaftons kväll när lugnet till slut sänker sig över familjen.
Jag har förändrats under livet. Jag har fått andra värderingar, och andra saker än då är idag viktiga. Jag är inte lika spontan som jag har varit, och med åren har jag blivit mer försiktig.
Men idag har jag känt av den där lilla tjejen jag en gång var. Jag har kört runt i Malmö i min lilla bil alldeles själv. Jag har fixat att komma i tid till utbildningen, och framför allt så har jag kommit till rätt ställe. Det är inte illa.
Men nu är jag trött. Det tar på krafterna att vara iväg.
Nu ska jag slötitta på tv några timmar. Ringa hem till de mina. Njuta av tystnaden, och förhoppningsvis sova gott i natt.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Jag ska gå en utbildning i sorg- och krisbearbetning här nere i tre dagar. Första dagen har varit fantastisk. Ämnet är spännande, och föreläsarna kompetenta och entusiasmerande. Jag har suttit som klistrad och bara lyssnat andäktigt hela dagen.
Jag har trots det bävat länge för den här resan. Ni som känner mig, vet hur mitt liv har en förmåga att ibland ställa till det för mig. Det är inte alltid så självklart att jag hamnar där jag ska vara, och det händer ibland saker som aldrig händer någon annan. Jag är visserligen van vid det, men det blir lite knepigt ibland.
Thomas har ringt mig flera gånger under dagen, men jag har kunnat lugna honom varje gång. Allting har för en gångs skull gått helt enligt planerna.
Nu när jag är på plats är det rätt skönt att komma ifrån julstressen i några dagar.
Köttbullarna ligger i frysen hemma, och skinkan är inhandlad. Julklapparna är fixade och ligger i en säck inne i matrummet. Det är mysigt, och det kittlar lite i magtrakten varje gång jag går förbi.
Jag älskar julen. Det har jag alltid gjort. Min lillasyster Kerstin och jag sov alltid i samma rum natten före julafton när vi var barn. Jag tror att det var lugnast för våra föräldrar, och vi tyckte själva att det var det bästa.
Länge låg vi där i våra sängar och gissade med spänd förväntan på vad som kunde gömma sig i alla paketen under granen i vardagsrummet. Vi hade klämt och känt på dem i veckor, men vi hade aldrig någon aning. Det är fina minnen.
Idag är mina tankar runt julen annorlunda. Jag funderar inte längre på vad mina julklappar innehåller. Istället försöker jag föreställa mig minen på något av mina barn, när paketet de öppnar gömmer en het önskan. Barnbarnens glädje, och julaftons kväll när lugnet till slut sänker sig över familjen.
Jag har förändrats under livet. Jag har fått andra värderingar, och andra saker än då är idag viktiga. Jag är inte lika spontan som jag har varit, och med åren har jag blivit mer försiktig.
Men idag har jag känt av den där lilla tjejen jag en gång var. Jag har kört runt i Malmö i min lilla bil alldeles själv. Jag har fixat att komma i tid till utbildningen, och framför allt så har jag kommit till rätt ställe. Det är inte illa.
Men nu är jag trött. Det tar på krafterna att vara iväg.
Nu ska jag slötitta på tv några timmar. Ringa hem till de mina. Njuta av tystnaden, och förhoppningsvis sova gott i natt.
Ha en härlig kväll! / Ingrid