Fläskfilé i ugn
Igår hade jag en härlig dag. Jag hann med så mycket, och jag tyckte att det var roligt. Denise och jag bakade både bröd och kakor. Tömde tvättberget i källaren och kokade en kroppkakegryta full med bolognese. Det luktade gott i hela huset.
Till att sluta dagen gjorde jag en härlig rätt av fläskfilé. Jag fick receptet av en arbetskamrat för längesedan, och det är en rätt jag gör ibland på helgerna.
Man steker 1 fläskfilé eller 1 kg kycklingfilé i skivor, och lägger dem i en ugnsfast form.
I en bunke blandar man:
2 dl creme fraiche
4 dl grädde
½ dl sweet chili
½ dl soya
Häll sedan smeten över den brynta filén. Grädda i 175 grader i 90 minuter. Jag brukar göra klyftpotatis till.
Jag älskar enkla recept som ger ett gott resultat. Jag är inte så road av matlagning, och tycker om när det är enkelt.
Häromdagen skrev jag om mina drömmar om att en gång bli en världsartist. Om min karriär som körmedlem på mellanstadiet.
Jag hade ytterligare en karriär.
En av mina bästa vänner från den tiden kommenterade det inlägget på Facebook. Hon påminde mig om att vi faktiskt bildade en sånggrupp. Gruppen hette KAPI, och initialerna stod för Kerstin, Annelie, Paola och Ingrid.
Vi fick till och med några spelningar. Min mamma var med i en förening, och lyckades få till att vi fick uppträda några gånger på deras tillställningar. Inte fick vi något betalt, men vad gjorde det.
Det var så spännande, och jag som alltid har siktat mot stjärnorna trodde naturligtvis att det här var början på något stort. Om jag inte minns fel så spelade Annelie gitarr, och Kerstin skrev att hon fortfarande har kvar sin tamburin.
Jag kommer också ihåg att KAPI fick det hedersvärda uppdraget att gå luciatåg för busschaufförerna i Karlskrona. Då plockade vi in lite mer folk. Paola var lucia, och vi andra tärnor. Det var stort.
Så jag tar tillbaka det jag skrev i det inlägget om att jag aldrig blev någon världsstjärna. Jag blev det nästan.
Fotot är taget på Ungskär 1975. Det är Kerstin på bilden, dock utan tamburin. ❤️
Härliga minnen. Vi kommer ihåg så olika saker, och det är så häftigt när någon skriver: ”Kommer du ihåg…”
Ha en härlig dag! / Ingrid
Till att sluta dagen gjorde jag en härlig rätt av fläskfilé. Jag fick receptet av en arbetskamrat för längesedan, och det är en rätt jag gör ibland på helgerna.
Man steker 1 fläskfilé eller 1 kg kycklingfilé i skivor, och lägger dem i en ugnsfast form.
I en bunke blandar man:
2 dl creme fraiche
4 dl grädde
½ dl sweet chili
½ dl soya
Häll sedan smeten över den brynta filén. Grädda i 175 grader i 90 minuter. Jag brukar göra klyftpotatis till.
Jag älskar enkla recept som ger ett gott resultat. Jag är inte så road av matlagning, och tycker om när det är enkelt.
Häromdagen skrev jag om mina drömmar om att en gång bli en världsartist. Om min karriär som körmedlem på mellanstadiet.
Jag hade ytterligare en karriär.
En av mina bästa vänner från den tiden kommenterade det inlägget på Facebook. Hon påminde mig om att vi faktiskt bildade en sånggrupp. Gruppen hette KAPI, och initialerna stod för Kerstin, Annelie, Paola och Ingrid.
Vi fick till och med några spelningar. Min mamma var med i en förening, och lyckades få till att vi fick uppträda några gånger på deras tillställningar. Inte fick vi något betalt, men vad gjorde det.
Det var så spännande, och jag som alltid har siktat mot stjärnorna trodde naturligtvis att det här var början på något stort. Om jag inte minns fel så spelade Annelie gitarr, och Kerstin skrev att hon fortfarande har kvar sin tamburin.
Jag kommer också ihåg att KAPI fick det hedersvärda uppdraget att gå luciatåg för busschaufförerna i Karlskrona. Då plockade vi in lite mer folk. Paola var lucia, och vi andra tärnor. Det var stort.
Så jag tar tillbaka det jag skrev i det inlägget om att jag aldrig blev någon världsstjärna. Jag blev det nästan.
Fotot är taget på Ungskär 1975. Det är Kerstin på bilden, dock utan tamburin. ❤️
Härliga minnen. Vi kommer ihåg så olika saker, och det är så häftigt när någon skriver: ”Kommer du ihåg…”
Ha en härlig dag! / Ingrid