Fina Öland
I morse när jag gick in på Instagram, dök det plötsligt upp en bild på en klarröd liten väderkvarn från Öland. Direkt började min hjärna att arbeta febrilt.
Öland har alltid legat mig varmt om hjärtat. När jag var barn hade vi djur i ladugården, och de skulle tas om hand morgon och kväll. På somrarna var de ute, men krävde ändå sin skötsel.
Vi hade sällan möjlighet att åka mer än dagsturer på semester, men sommaren 1971 var ett undantag. Mina föräldrar hade precis träffats. Min lillebror var ännu inte född. Min farmor och farfar ställde upp som djurskötare, och vi hyrde en stuga på Öland en vecka.
Det var en fantastisk vecka. Jag minns den så ljus. Vi åkte båt över Kalmar sund. Ölandsbron höll på att byggas, men var ännu inte färdig.
Stugan vi hyrde var liten. Där fanns ingen el, och jag minns fortfarande hur vi tände fotogenlampor när skymningen föll på kvällarna. Vi spelade kort, och Kerstin och jag ficka vara uppe länge.
Jag kommer ihåg utedasset, med gamla veckotidningsframsidor på väggarna. Hur spännande det var när jag vaknade på natten, och min far fick följa med mig ut i mörkret för att komma dit.
Fyra cyklar stod i en liten bod vid stugan. Dem använde vi flitigt. Det gick en grusväg utanför stugan och en bit bort stod en liten kiosk där de sålde glass. Där var vi varje kväll. Vi stod där i ett hörn och mumsade på våra glassar. På den tiden var det inte så vanligt att man satte ut bord och stolar som idag. Vad gjorde det.
Vi badade mycket. Jag kommer ihåg att min syster Kerstin fyllde år under den här veckan. Hon har alltid varit otroligt social, och på den korta tid vi hade varit på Öland hann hon bjuda flera små gäster till sitt kalas. Det hade vår far så roligt åt.
Jag kommer också ihåg souvenirerna som såldes lite överallt. Röda väderkvarnar i alla möjliga och omöjliga storlekar och konstellationer. Med mig hem hade jag en liten röd väderkvarn i trä. Den stod på mitt rum i många år, innan den försvann i någon av mina utrensningar.
Jag vet inte vart den tog vägen. Det är lite sorgligt. Idag hade jag gärna tagit fram den igen.
Veckan gick så fort. Vi badade mycket, och vi hade roligt. Hela veckan minns jag som en enda lång, härligt solig, och varm semester. Den var unik i sitt slag, och den skulle bli den enda riktiga semestern vi hade under Kerstins och min uppväxt.
Jag blir så varm i kroppen när jag tänker på det. Jag kommer på mig själv med att le. Det är ett sådant härligt minne, och det är så gott att plocka fram.
Vi gjorde många dagsturer till Öland under åren som följde. Fina dagar som skimrar i minnet.
Än idag kan jag känna en alldeles speciell känsla av förväntan, varje gång jag kör upp på Ölandsbron. Alla minnen rusar, och jag känner mig alltid lika lycklig. Det är en häftig känsla. Jag njuter av den. Fina Öland.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
#Öland
Öland har alltid legat mig varmt om hjärtat. När jag var barn hade vi djur i ladugården, och de skulle tas om hand morgon och kväll. På somrarna var de ute, men krävde ändå sin skötsel.
Vi hade sällan möjlighet att åka mer än dagsturer på semester, men sommaren 1971 var ett undantag. Mina föräldrar hade precis träffats. Min lillebror var ännu inte född. Min farmor och farfar ställde upp som djurskötare, och vi hyrde en stuga på Öland en vecka.
Det var en fantastisk vecka. Jag minns den så ljus. Vi åkte båt över Kalmar sund. Ölandsbron höll på att byggas, men var ännu inte färdig.
Stugan vi hyrde var liten. Där fanns ingen el, och jag minns fortfarande hur vi tände fotogenlampor när skymningen föll på kvällarna. Vi spelade kort, och Kerstin och jag ficka vara uppe länge.
Jag kommer ihåg utedasset, med gamla veckotidningsframsidor på väggarna. Hur spännande det var när jag vaknade på natten, och min far fick följa med mig ut i mörkret för att komma dit.
Fyra cyklar stod i en liten bod vid stugan. Dem använde vi flitigt. Det gick en grusväg utanför stugan och en bit bort stod en liten kiosk där de sålde glass. Där var vi varje kväll. Vi stod där i ett hörn och mumsade på våra glassar. På den tiden var det inte så vanligt att man satte ut bord och stolar som idag. Vad gjorde det.
Vi badade mycket. Jag kommer ihåg att min syster Kerstin fyllde år under den här veckan. Hon har alltid varit otroligt social, och på den korta tid vi hade varit på Öland hann hon bjuda flera små gäster till sitt kalas. Det hade vår far så roligt åt.
Jag kommer också ihåg souvenirerna som såldes lite överallt. Röda väderkvarnar i alla möjliga och omöjliga storlekar och konstellationer. Med mig hem hade jag en liten röd väderkvarn i trä. Den stod på mitt rum i många år, innan den försvann i någon av mina utrensningar.
Jag vet inte vart den tog vägen. Det är lite sorgligt. Idag hade jag gärna tagit fram den igen.
Veckan gick så fort. Vi badade mycket, och vi hade roligt. Hela veckan minns jag som en enda lång, härligt solig, och varm semester. Den var unik i sitt slag, och den skulle bli den enda riktiga semestern vi hade under Kerstins och min uppväxt.
Jag blir så varm i kroppen när jag tänker på det. Jag kommer på mig själv med att le. Det är ett sådant härligt minne, och det är så gott att plocka fram.
Vi gjorde många dagsturer till Öland under åren som följde. Fina dagar som skimrar i minnet.
Än idag kan jag känna en alldeles speciell känsla av förväntan, varje gång jag kör upp på Ölandsbron. Alla minnen rusar, och jag känner mig alltid lika lycklig. Det är en häftig känsla. Jag njuter av den. Fina Öland.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
#Öland