Eurovision song contest
Äntligen lördag. Jag känner mig pigg igen. Vi är på plats i paradiset nere vid havet i Björkenäs.
Det har varit soligt under eftermiddagen, men nu drar dimman in från havet. Det gör ingenting. Vi har det så bra.
Thomas har lagt färdigt golvet som ska ligga i förtältet. Nu är det bara själva förtältet kvar. Hoppas att vi hinner det i morgon.
Jag tycker det är så roligt. Det händer saker här hela tiden. Snart har jag fått det precis som jag vill ha det. Det känns fantastiskt.
Nästa steg är att beställa en solcellspanel, så vi får energi till en bänkspis och till driften i övrigt. Då blir det lättare att bo lite mer permanent i husvagnen under sommartid.
Vi tar lite i sänder.
I kväll går den stora finalen i Eurovision song contest av stapeln. Jag tyckte att Benjamin Ingrosso gjorde en bra insats i semifinalen. Det ska bli roligt att se honom i kväll.
Det är onekligen lite nostalgi i det här med schlagerfestivalen.
När jag växte upp, var melodifestivalen och eurovisionschlagerfestivalen en av årets stora tv-händelser. Den var otroligt viktig, och jag skulle aldrig missa den.
Jag minns fortfarande hur vi satt bänkade framför tv.n 1974 och såg finalen från Brighton.
Hur spännande det var, och hur det pirrade i magen. Min syster Kerstin och jag satt och hoppade i soffan av nervositet. Vi höll tummarna så det värkte i handflatorna.
Jag kommer precis ihåg hur det kändes när de flesta av tolvorna gick till Sverige. Lyckan när ABBA till slut vann en jordskredsseger med sin ”Waterloo”. Det var overkligt, och alldeles fantastiskt. Det var det stora samtalsämnet i veckor, och ABBA skrev historia med Sveriges första vinst.
ABBA var Kerstins och mina stora idoler. Jag kommer ihåg att Kerstin fick LP-n med Waterloo i födelsedagspresent. Med stor inlevelse stod vi sedan i hennes rum med varsitt hopprep till mikrofon, och mimade till den.
Jag var alltid Agneta Fältskog, medan Kerstin fick vara Björn Ulvaeus.
På festplatsen Masten i Kristianopel, såg vi tillsammans med våra föräldrar ABBA uppträda sommaren 1975. Det var stort. Kerstin som alltid har varit framåt, lyckades ta sig bakom scenen och få autografer av alla fyra. Både på armen, sin tröja och på ett papper. Mamma var inte så glad över att tröjan var förstörd, men det kunde inte dämpa Kerstins glädje. Jag som istället hade spanat efter killar, var grymt avundsjuk.
När mina barn var små, var både melodifestivalen och schlagerfestivalen självklara favoriter. De såg fram emot det i flera veckor. Inte på grund av musiken. Den var oviktig. Men traditionen att äta marängsviss till, var desto viktigare. Det älskade barnen.
Idag är inte schlagerfestivalen så stor. 1974 hade vi två kanaler på tv.n att välja mellan. I dag finns det ett gigantiskt utbud av program på åtskilliga kanaler. Konkurrensen om tv-tittarna är enorm. Det är mycket som har förändrats sedan jag växte upp, men vissa saker förändras aldrig.
Vi äter fortfarande marängsviss den här kvällen.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Det har varit soligt under eftermiddagen, men nu drar dimman in från havet. Det gör ingenting. Vi har det så bra.
Thomas har lagt färdigt golvet som ska ligga i förtältet. Nu är det bara själva förtältet kvar. Hoppas att vi hinner det i morgon.
Jag tycker det är så roligt. Det händer saker här hela tiden. Snart har jag fått det precis som jag vill ha det. Det känns fantastiskt.
Nästa steg är att beställa en solcellspanel, så vi får energi till en bänkspis och till driften i övrigt. Då blir det lättare att bo lite mer permanent i husvagnen under sommartid.
Vi tar lite i sänder.
I kväll går den stora finalen i Eurovision song contest av stapeln. Jag tyckte att Benjamin Ingrosso gjorde en bra insats i semifinalen. Det ska bli roligt att se honom i kväll.
Det är onekligen lite nostalgi i det här med schlagerfestivalen.
När jag växte upp, var melodifestivalen och eurovisionschlagerfestivalen en av årets stora tv-händelser. Den var otroligt viktig, och jag skulle aldrig missa den.
Jag minns fortfarande hur vi satt bänkade framför tv.n 1974 och såg finalen från Brighton.
Hur spännande det var, och hur det pirrade i magen. Min syster Kerstin och jag satt och hoppade i soffan av nervositet. Vi höll tummarna så det värkte i handflatorna.
Jag kommer precis ihåg hur det kändes när de flesta av tolvorna gick till Sverige. Lyckan när ABBA till slut vann en jordskredsseger med sin ”Waterloo”. Det var overkligt, och alldeles fantastiskt. Det var det stora samtalsämnet i veckor, och ABBA skrev historia med Sveriges första vinst.
ABBA var Kerstins och mina stora idoler. Jag kommer ihåg att Kerstin fick LP-n med Waterloo i födelsedagspresent. Med stor inlevelse stod vi sedan i hennes rum med varsitt hopprep till mikrofon, och mimade till den.
Jag var alltid Agneta Fältskog, medan Kerstin fick vara Björn Ulvaeus.
På festplatsen Masten i Kristianopel, såg vi tillsammans med våra föräldrar ABBA uppträda sommaren 1975. Det var stort. Kerstin som alltid har varit framåt, lyckades ta sig bakom scenen och få autografer av alla fyra. Både på armen, sin tröja och på ett papper. Mamma var inte så glad över att tröjan var förstörd, men det kunde inte dämpa Kerstins glädje. Jag som istället hade spanat efter killar, var grymt avundsjuk.
När mina barn var små, var både melodifestivalen och schlagerfestivalen självklara favoriter. De såg fram emot det i flera veckor. Inte på grund av musiken. Den var oviktig. Men traditionen att äta marängsviss till, var desto viktigare. Det älskade barnen.
Idag är inte schlagerfestivalen så stor. 1974 hade vi två kanaler på tv.n att välja mellan. I dag finns det ett gigantiskt utbud av program på åtskilliga kanaler. Konkurrensen om tv-tittarna är enorm. Det är mycket som har förändrats sedan jag växte upp, men vissa saker förändras aldrig.
Vi äter fortfarande marängsviss den här kvällen.
Ha en härlig kväll! / Ingrid