Ett tandläkarbesök

I dag har jag varit i Jämjö och fikat med ett gäng härliga människor. Jag har sett fram emot det hela sommaren, och det var roligt att det blev av.

Jag har lärt känna så många trevliga människor det här året. Mycket har det med bloggen att göra. Jag känner mig så priviligerad.

I morgon ska jag till tandläkaren. Ända sedan jag var barn, har det varit ett besvärligt moment i mitt liv. På skolan där jag gick mina första år, hade vi en tandläkare som kanske borde ha valt ett annat yrke.

På väggen i korridoren på skolan hängde ett glasskåp, med ett speciellt foto. Jag kommer så väl ihåg det.

Fotot föreställde en tuff liten tjej med dåliga tänder. Det var allmänt känt att hennes hemförhållanden inte var de bästa. Under hennes foto stod det berättat att hon hade flest hål i tänderna på hela skolan, och hur många hålen var. Jag tror att det skulle agera som ett avskräckande exempel för oss andra barn, som alla var livrädda för att hamna i glasskåpet. Jag tror också att det var det minsta den lilla tjejen behövde.

Det var en annan tid, och som barn var man utsatt. Allt var inte bättre förr.

Sextiotalets barn växte upp på socker. Det enda vi drack var saft, och det var först som vuxen som jag lärde mig att dricka vatten. På nätterna stod det ett glas saft vid sängen, om vi skulle vakna och vara törstiga. Ibland hos mormor några kakor också, om vi skulle bli sugna.

Till frukost åt vi sockrade flingor och drack chokladmjölk till.

Vi fikade på kakor två gånger om dagen, och det var alltid mer än en sort.

Mamma brukade göra ett litet snitt i en apelsin med en kniv, där hon sedan tryckte in några sockerbitar. Det var fantastiskt gott att sedan suga ut saften från apelsinen genom sockret.

Ibland rörde vi ihop äggula och socker, som vi sedan åt med sked.

Vi frossade i socker, och våra tänder blev därefter. Jag har alltid haft komplex för mina dåliga tänder, ända tills en tandläkare en gång talade om för mig att mina tänder är I samma skick som de flesta andras i min generation. Då kunde jag släppa det.

Våra föräldrar ville så väl. Man visste ännu inte så mycket om sockrets skadeeffekter. Sockret var fantastiskt, och precis som dagens föräldrar ville man ge sina barn det bästa.

Idag är det en annan tid. Barnen för lära sig att dricka vatten, och att äta godis på lördagar. Dagens föräldrar är upplysta, och de agerar därefter. Man ger sina barn nyttig kost, och en och annan Mc´Donalds meny. Det är inte så farligt. I alla fall inte vad vi vet.

Men en sak vet vi. Det förekommer inte längre några låsta skåp med förnedrande innehåll i skolans korridorer. Det är något att vara tacksam för!

Ha en härlig kväll! / Ingrid