Ett oväntat besök.
Så är det söndag kväll igen. Helgen har gått fort. Vädret har inte varit det bästa, men regnet behövs. Vallen behöver vatten för att växa, innan det snart är dags att slå.
Bengt har tömt vår stora hölada, och Thomas är i full färd med att med traktorn köra ut den packade halmen från golvet. Han kommer in och äter emellanåt, täckt av ett svart lager av damm, men så lycklig.
Jag kommer inte att blogga lika mycket framöver. Sommaren är i antågande, och livet utomhus lockar alltmer.
Hoppas att ni trots det vill fortsätta att läsa om mina funderingar..
Idag knackade det på vår dörr. Lite oväntat, och utan förvarning. Utanför stod Jörgen Lenemark, i ett ärende.
Jörgen är morbror till Denises pojkvän Melker, men det har trots det inte blivit av att vi har träffats innan. Jörgen är för övrigt uppvuxen här i Björkenäs, och som barn lekte han ibland med min lillebror Magnus.
Jörgen var en härlig unge. Han var alltid glad, och full av energi. Han hade alltid något på gång, och gav oss många härliga skratt under sin uppväxt.
Vid ett tillfälle anordnade han en tipsrunda längs Hallagatan, och alla skulle vara med. Jag som var i tonåren var kanske inte så taggad. Jag minns att jag försökte komma undan, men Jörgen gav sig inte. Det var bara att hänga med.
Tipsrundan bestod enbart av frågor om antalet djur på Hallagatan, och på svarstalongen kunde man kryssa i 1), x), eller 2).
Alternativet 2) på alla frågor var : Vet ej.
Den markeringen räknades alltid som poäng, och därmed kunde man lätt vinna tipsrundan utan att ha en aning om något av svaren på frågorna. Vinsterna var hemmagjorda, och mycket finurliga.
Jag har inte sett Jörgen på många många år, men han var sig lik. En härlig personlighet, med mycket energi. Nära till skratt , och med en positiv framtoning.
Vi gick en runda över gården. Han pekade ut platser där byggnader tidigare stått, men som med åren har rivits, och därmed också raderats ur mitt minne. Han visade platser där han och min lillebror Magnus hade lekt, och berättade hur roligt de hade haft.
Han berättade också om en ask som tydligen hade stått på gårdsplanen, och som jag inte heller längre minns. Jag måste prata med Kerstin om det.
Idag hade jag tänkt skriva om något helt annat, men Jörgens besök väckte många gamla minnen om glada stunder och härliga skratt. En härlig vändning.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Bengt har tömt vår stora hölada, och Thomas är i full färd med att med traktorn köra ut den packade halmen från golvet. Han kommer in och äter emellanåt, täckt av ett svart lager av damm, men så lycklig.
Jag kommer inte att blogga lika mycket framöver. Sommaren är i antågande, och livet utomhus lockar alltmer.
Hoppas att ni trots det vill fortsätta att läsa om mina funderingar..
Idag knackade det på vår dörr. Lite oväntat, och utan förvarning. Utanför stod Jörgen Lenemark, i ett ärende.
Jörgen är morbror till Denises pojkvän Melker, men det har trots det inte blivit av att vi har träffats innan. Jörgen är för övrigt uppvuxen här i Björkenäs, och som barn lekte han ibland med min lillebror Magnus.
Jörgen var en härlig unge. Han var alltid glad, och full av energi. Han hade alltid något på gång, och gav oss många härliga skratt under sin uppväxt.
Vid ett tillfälle anordnade han en tipsrunda längs Hallagatan, och alla skulle vara med. Jag som var i tonåren var kanske inte så taggad. Jag minns att jag försökte komma undan, men Jörgen gav sig inte. Det var bara att hänga med.
Tipsrundan bestod enbart av frågor om antalet djur på Hallagatan, och på svarstalongen kunde man kryssa i 1), x), eller 2).
Alternativet 2) på alla frågor var : Vet ej.
Den markeringen räknades alltid som poäng, och därmed kunde man lätt vinna tipsrundan utan att ha en aning om något av svaren på frågorna. Vinsterna var hemmagjorda, och mycket finurliga.
Jag har inte sett Jörgen på många många år, men han var sig lik. En härlig personlighet, med mycket energi. Nära till skratt , och med en positiv framtoning.
Vi gick en runda över gården. Han pekade ut platser där byggnader tidigare stått, men som med åren har rivits, och därmed också raderats ur mitt minne. Han visade platser där han och min lillebror Magnus hade lekt, och berättade hur roligt de hade haft.
Han berättade också om en ask som tydligen hade stått på gårdsplanen, och som jag inte heller längre minns. Jag måste prata med Kerstin om det.
Idag hade jag tänkt skriva om något helt annat, men Jörgens besök väckte många gamla minnen om glada stunder och härliga skratt. En härlig vändning.
Ha en härlig kväll! / Ingrid