Ett och annat jobb
Det är ett underbart väder i Emmaboda idag. Solen strålar från en klarblå himmel, och det är bara ett par plusgrader. Jag är ledig på förmiddagen, och ska åka ner en runda till vårdcentralen. Jag har en infektion som inte vill ge med sig, och jag tror att jag behöver lite penicillin.
I eftermiddag ska hela mitt härliga arbetsgäng åka ner till Bräkne-Hoby. Karlshamnsgänget kommer också att vara där, och det ska bli så fantastiskt roligt att få träffa dem igen. Det känns längesedan.
Ibland funderar jag på jobb som jag har haft genom livet. Vissa har varit roligare än andra, och vissa har jag bara haft under korta perioder.
Som femtonåring 1977, arbetade jag en sommar som alltiallo på campingen i Björkenäs. Jag stod i kiosken, och jag sålde varm korv och hamburgare. Jag serverade i fiket, och gick ärenden. Det var en härlig sommar och fantastiskt rolig. Jag träffade så många trevliga människor, och husvagnarna på campingen var fulla av grabbar i min egen ålder. En och annan hemlig förälskelse blommade allt den där sommaren. Den där sommaren när solen alltid sken.
Runt 1985, arbetade jag några somrar som undersköterska i hemtjänsten i Torhamn, Karlskrona. Jag läser i tidningar och hör på nyheterna om hur vårdpersonalen har det idag, och jag kan inte förstå att det är samma arbete som det jag då hade. Tiderna förändras inte alltid till det bättre.
På den tiden var inte de gamla beviljade insatser, de var beviljade timmar. Det var på landet, och det var en annan tid.
Ofta när jag kom hem till mina gamla damer för att städa de två timmar de var beviljade, var huset kliniskt rent. De gamla städade i dagar innan jag skulle komma, för inte kunde man visa upp ett smutsigt hem. I stället satte de på kaffepannan, och vi satt och fikade de beviljade timmarna. De gamla fick prata av sig, och jag gick upp ett antal kilo. Det fanns ingen stress, och vi mådde bra.
Förutom vid ett tillfälle. Jag lagade sås till en äldre farbror som var diabetiker. Som mamma hade lärt mig hällde jag i lite socker för smakens skull, och mannen skröt så med såsen. Jag var så stolt. Ända tills jag efter några timmar kom på att han inte fick äta socker. Jag var helt övertygad om att han skulle dö. Jag sov inte på hela den natten, men allt gick naturligtvis bra. Den gamle mannen var lika pigg när jag kom dagen efter.
Det har gått så många år. Jag har blivit så mycket äldre, och förhoppningsvis lite klokare. Jag trivs fantastiskt bra som sjukhuskurator, och jag har underbara människor omkring mig. Jag har haft tur. Det är jag så tacksam för.
Nu hör jag Denise i trappan. Hon har studiedag, och är ledig från skolan. Jag ska fixa lite frukost, och bara njuta av hennes närvaro.
Denise är femton år gammal. Hon slutar nian i sommar, har sökt sitt första feriejobb, och har hela sitt arbetsliv framför sig…
Ha en härlig dag! / Ingrid
I eftermiddag ska hela mitt härliga arbetsgäng åka ner till Bräkne-Hoby. Karlshamnsgänget kommer också att vara där, och det ska bli så fantastiskt roligt att få träffa dem igen. Det känns längesedan.
Ibland funderar jag på jobb som jag har haft genom livet. Vissa har varit roligare än andra, och vissa har jag bara haft under korta perioder.
Som femtonåring 1977, arbetade jag en sommar som alltiallo på campingen i Björkenäs. Jag stod i kiosken, och jag sålde varm korv och hamburgare. Jag serverade i fiket, och gick ärenden. Det var en härlig sommar och fantastiskt rolig. Jag träffade så många trevliga människor, och husvagnarna på campingen var fulla av grabbar i min egen ålder. En och annan hemlig förälskelse blommade allt den där sommaren. Den där sommaren när solen alltid sken.
Runt 1985, arbetade jag några somrar som undersköterska i hemtjänsten i Torhamn, Karlskrona. Jag läser i tidningar och hör på nyheterna om hur vårdpersonalen har det idag, och jag kan inte förstå att det är samma arbete som det jag då hade. Tiderna förändras inte alltid till det bättre.
På den tiden var inte de gamla beviljade insatser, de var beviljade timmar. Det var på landet, och det var en annan tid.
Ofta när jag kom hem till mina gamla damer för att städa de två timmar de var beviljade, var huset kliniskt rent. De gamla städade i dagar innan jag skulle komma, för inte kunde man visa upp ett smutsigt hem. I stället satte de på kaffepannan, och vi satt och fikade de beviljade timmarna. De gamla fick prata av sig, och jag gick upp ett antal kilo. Det fanns ingen stress, och vi mådde bra.
Förutom vid ett tillfälle. Jag lagade sås till en äldre farbror som var diabetiker. Som mamma hade lärt mig hällde jag i lite socker för smakens skull, och mannen skröt så med såsen. Jag var så stolt. Ända tills jag efter några timmar kom på att han inte fick äta socker. Jag var helt övertygad om att han skulle dö. Jag sov inte på hela den natten, men allt gick naturligtvis bra. Den gamle mannen var lika pigg när jag kom dagen efter.
Det har gått så många år. Jag har blivit så mycket äldre, och förhoppningsvis lite klokare. Jag trivs fantastiskt bra som sjukhuskurator, och jag har underbara människor omkring mig. Jag har haft tur. Det är jag så tacksam för.
Nu hör jag Denise i trappan. Hon har studiedag, och är ledig från skolan. Jag ska fixa lite frukost, och bara njuta av hennes närvaro.
Denise är femton år gammal. Hon slutar nian i sommar, har sökt sitt första feriejobb, och har hela sitt arbetsliv framför sig…
Ha en härlig dag! / Ingrid