Ett midsommarminne. ❤️
Idag är det midsommarafton. Familjen ska samlas. Solen skiner än så länge. Vi får se om vädret håller i sig. Det har varit lite olika prognoser de senaste dagarna.
Det här är min femtiosjätte midsommarafton. De fem första minns jag av naturliga skäl inget av. De flesta av de andra har jag också glömt.
Men vissa kommer jag ihåg. Några av dem ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
Midsommarafton 1982 väntade jag mitt första barn.
Det var en fantastisk dag. Solen strålade från en klarblå himmel. Loffe som jag då var förlovad med och jag, hade kört hans lilla öppna båt ut till Ungskär. Det skulle vara fest uppe vid den gamla skolan samma kväll, och jag var så förväntansfull.
Vi var ett gäng som brukade umgås på ön under de här åren. Ungdomar vars föräldrar hade sommarstuga på Ungskär, och Loffes kusiner.
Det var en härlig tid. Vi var så unga. Hela livet låg framför oss, och världen var vår. Ingenting var omöjligt, och livet lekte.
Plötsligt kom någon av oss på att vi var godissugna. Det gick inte an att fira midsommar utan en stor påse godis.
Det fanns ingen affär på ön, men det var inget bekymmer för oss. Vi klämde in oss i den lilla öppna båten, och Loffe styrde ut på havet och in mot fastlandet.
Jag som var gravid fick sitta i fören.
Vid två tillfällen i mitt liv, har jag upplevt ett ögonblick av omedelbar fullständig lycka. Det här var ett av dem.
När jag vill, kan jag fortfarande minnas hur vinden fick mitt hår att flyga. Hur varm solen kändes mot min kind. Hur det salta vattnet från havet stänkte upp i båten, och hur den förväntansfulla glädjen inför kvällen präglade stämningen. Hur vi skrattade, och skämtade.
Mitt i den stunden stannade världen plötsligt upp. Allt runt omkring mig försvann som i ett töcken. Det enda jag just då var medveten om, var den fjärilslätta sparken i magen jag just hade upplevt. Den allra första. Det var så stort.
Det var ett kort ögonblick i mitt liv av fullkomlig lycka. Jag tänker på det ibland, och på något sätt känns den stunden för så många år sedan fortfarande magisk. Det är ett av de mest fantastiska minnen jag bär med mig.
Jag har upplevt många midsomrar efter det. Jag har haft roligt, och jag har skrattat mycket. Jag har umgåtts med människor jag tycker om, och det har aldrig fattats något.
Det spelar ingen roll. Det finns inte någon midsommarafton i mitt liv, som är i närheten av den jag upplevde 1982. Den är för alltid inbäddad i ett skimmer av ljus.
Ha en underbar midsommarafton! / Ingrid
#karlskronasyttreskärgård
Det här är min femtiosjätte midsommarafton. De fem första minns jag av naturliga skäl inget av. De flesta av de andra har jag också glömt.
Men vissa kommer jag ihåg. Några av dem ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
Midsommarafton 1982 väntade jag mitt första barn.
Det var en fantastisk dag. Solen strålade från en klarblå himmel. Loffe som jag då var förlovad med och jag, hade kört hans lilla öppna båt ut till Ungskär. Det skulle vara fest uppe vid den gamla skolan samma kväll, och jag var så förväntansfull.
Vi var ett gäng som brukade umgås på ön under de här åren. Ungdomar vars föräldrar hade sommarstuga på Ungskär, och Loffes kusiner.
Det var en härlig tid. Vi var så unga. Hela livet låg framför oss, och världen var vår. Ingenting var omöjligt, och livet lekte.
Plötsligt kom någon av oss på att vi var godissugna. Det gick inte an att fira midsommar utan en stor påse godis.
Det fanns ingen affär på ön, men det var inget bekymmer för oss. Vi klämde in oss i den lilla öppna båten, och Loffe styrde ut på havet och in mot fastlandet.
Jag som var gravid fick sitta i fören.
Vid två tillfällen i mitt liv, har jag upplevt ett ögonblick av omedelbar fullständig lycka. Det här var ett av dem.
När jag vill, kan jag fortfarande minnas hur vinden fick mitt hår att flyga. Hur varm solen kändes mot min kind. Hur det salta vattnet från havet stänkte upp i båten, och hur den förväntansfulla glädjen inför kvällen präglade stämningen. Hur vi skrattade, och skämtade.
Mitt i den stunden stannade världen plötsligt upp. Allt runt omkring mig försvann som i ett töcken. Det enda jag just då var medveten om, var den fjärilslätta sparken i magen jag just hade upplevt. Den allra första. Det var så stort.
Det var ett kort ögonblick i mitt liv av fullkomlig lycka. Jag tänker på det ibland, och på något sätt känns den stunden för så många år sedan fortfarande magisk. Det är ett av de mest fantastiska minnen jag bär med mig.
Jag har upplevt många midsomrar efter det. Jag har haft roligt, och jag har skrattat mycket. Jag har umgåtts med människor jag tycker om, och det har aldrig fattats något.
Det spelar ingen roll. Det finns inte någon midsommarafton i mitt liv, som är i närheten av den jag upplevde 1982. Den är för alltid inbäddad i ett skimmer av ljus.
Ha en underbar midsommarafton! / Ingrid
#karlskronasyttreskärgård