Ett häftigt regn med många möjligheter
Det är fredag. Veckans bästa dag.
Jag har lämnat paradiset och är tillbaka i Emmaboda. Jag är trött idag. Det har varit ett fruktansvärt regnväder i Björkenäs i natt, och enligt mamma har det kommit närmare 50 mm. Det har inte blivit så mycket sömn. Flera gånger har jag varit ute och tömt ut vattnet som har tyngt ner taket på förtältet.
Thomas kom ut till paradiset på förmiddagen och stagade upp taket. Det kan komma nya områden med häftigt regn.
När jag var barn var jag alltid ute. Det fanns inget väder i världen, som kunde få mig att stanna inne på den tiden. Om jag någon gång höll mig inomhus berodde det alltid på att jag av någon anledning inte fick gå ut.
När det regnade hade jag på mig en knallgul, tät och styv regnjacka med luva, som mamma drog upp över mitt huvud. Till det hade jag ett par vita gummistövlar med högt skaft.
Kerstin och jag brukade samla burkar och flaskor med regnvatten som vi sedan använde till att laga mat av, till mina dockor och till oss själva.
Vi la i lite gröna blad, små stenar och nypon. Ibland hittade vi små kottar som var utsökta köttbitar. Den härliga grytan kokade vid sedan på den dyngsura stenen utanför vårt hyreshus, som fick agera spis.
Jag kommer ihåg att maten blev alldeles förträffligt god.
Vi gjorde geggamoja av regnvattnet, och bakade bröd och kakor av den. Vi var otroligt kreativa, och vår fantasi hade inga gränser.
Inte bekom regnet oss. Inte det minsta. Vi njöt av friheten, och lyckan var stor när regnbågen någon gång tittade fram. Då letade vi efter skatten, som vi visste skulle finnas vid dess fot.
I dag är jag så långt ifrån den lilla flickan jag var en gång. Jag går numera inte gärna ut om det regnar, och jag smutsar inte heller ner mig mer än jag måste.
Just nu lagar Thomas middag. Det blir inbakad fläskfilé, med en god sallad till. Thomas vet att det är det bästa jag vet, och han vet att jag är trött. Han är alltid lika omtänksam. Jag känner mig bortskämd.
Jag sitter nersjunken i fåtöljen ute på altanen, och väntar på att Denise ska komma ner. Det är så mysigt med den där lilla pratstunden innan maten. Ett glas rött vin står på bordet, och jag mår just nu ganska gott.
Tiderna har förändrats och jag med dem. Idag trivs jag med att bli lite ompysslad inomhus ibland, och min energi är inte längre lika outtömlig.
Kanske börjar jag bli gammal.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Jag har lämnat paradiset och är tillbaka i Emmaboda. Jag är trött idag. Det har varit ett fruktansvärt regnväder i Björkenäs i natt, och enligt mamma har det kommit närmare 50 mm. Det har inte blivit så mycket sömn. Flera gånger har jag varit ute och tömt ut vattnet som har tyngt ner taket på förtältet.
Thomas kom ut till paradiset på förmiddagen och stagade upp taket. Det kan komma nya områden med häftigt regn.
När jag var barn var jag alltid ute. Det fanns inget väder i världen, som kunde få mig att stanna inne på den tiden. Om jag någon gång höll mig inomhus berodde det alltid på att jag av någon anledning inte fick gå ut.
När det regnade hade jag på mig en knallgul, tät och styv regnjacka med luva, som mamma drog upp över mitt huvud. Till det hade jag ett par vita gummistövlar med högt skaft.
Kerstin och jag brukade samla burkar och flaskor med regnvatten som vi sedan använde till att laga mat av, till mina dockor och till oss själva.
Vi la i lite gröna blad, små stenar och nypon. Ibland hittade vi små kottar som var utsökta köttbitar. Den härliga grytan kokade vid sedan på den dyngsura stenen utanför vårt hyreshus, som fick agera spis.
Jag kommer ihåg att maten blev alldeles förträffligt god.
Vi gjorde geggamoja av regnvattnet, och bakade bröd och kakor av den. Vi var otroligt kreativa, och vår fantasi hade inga gränser.
Inte bekom regnet oss. Inte det minsta. Vi njöt av friheten, och lyckan var stor när regnbågen någon gång tittade fram. Då letade vi efter skatten, som vi visste skulle finnas vid dess fot.
I dag är jag så långt ifrån den lilla flickan jag var en gång. Jag går numera inte gärna ut om det regnar, och jag smutsar inte heller ner mig mer än jag måste.
Just nu lagar Thomas middag. Det blir inbakad fläskfilé, med en god sallad till. Thomas vet att det är det bästa jag vet, och han vet att jag är trött. Han är alltid lika omtänksam. Jag känner mig bortskämd.
Jag sitter nersjunken i fåtöljen ute på altanen, och väntar på att Denise ska komma ner. Det är så mysigt med den där lilla pratstunden innan maten. Ett glas rött vin står på bordet, och jag mår just nu ganska gott.
Tiderna har förändrats och jag med dem. Idag trivs jag med att bli lite ompysslad inomhus ibland, och min energi är inte längre lika outtömlig.
Kanske börjar jag bli gammal.
Ha en härlig kväll! / Ingrid