Ett gäng grabbar 1966
Det är tidig morgon när jag skriver detta. Jag sitter som vanligt uppkrupen i soffan med datorn i knäet, medan kaffebryggaren puttrar i köket. En underbar doft sprider sig på nedervåningen. Den bästa stunden på dagen. En stund för tanke och reflektion. Bara jag, mitt livgivande kaffe, och katten Elsa.
Klockan 08:00 ska jag vara på jobbet. Jag ska jobba 25% ett tag framöver, och hoppas att det ska gå bra. Jag känner en enorm uppbackning från mina arbetskamrater, och jag vet att de vill mitt allra bästa. De är så otroligt fina.
Min mormor har varit en av mina största förebilder genom livet. För mig är hon så förknippad med trygghet, och jag får en sådan varm känsla i kroppen när jag tänker på henne.
Framför mig kan jag se hur hon ordnar till sitt hår under hårnätet, alltid iklädd klänning och förkläde. Hon var barsk som person, men hade ett hjärta av guld. Min fina mormor.
Vid ett tillfälle när jag var fyra år, (1966) fick jag följa med henne och gratulera en grannfamilj, som precis hade fått sin femte son. Det är otroligt att jag kan komma ihåg det så liten jag var, men jag gör det. Vi hade en liten paket med oss, som bebisen skulle få.
Jag minns hur vi gick över åkrarna, och hur jag höll mormor hårt i handen. Jag var iklädd vita knästrumpor, lackskor, och klänning, dagen till ära. Jag som är född fåfäng, kände mig så fin. Det var varmt ute, och solen sken.
När vi kom fram till Maj-Britt och Erik, möttes vi i dörren av de fyra äldre bröderna i familjen. Jag kommer fortfarande ihåg hur rädd jag blev. Jag släppte inte mormor för ett ögonblick, hur hon än försökte milt att bända loss mig.
Maj-Britt hade dukat till oss barn i köket, och till de vuxna i rummet. Jag vägrade. Maj-Britt försökte muta mig med glass, men det hjälpte inte. Det hela slutade med att pojkarna satt i köket, medan jag åt glass i mormors knä inne i rummet.
Maj-Britt är en av de finaste personer jag har träffat i mitt liv, och vi kom att träffas ofta under min uppväxt. Min äldsta dotter är född på hennes femtio-årsdag, och det tyckte Maj-Britt var så roligt.
Näst yngste sonen Bengt, umgicks jag mycket med under en period i min ungdom, och roligare person får man leta efter.
Maj-Britt och Eriks äldste son Lars-Erik är idag en av våra allra bästa vänner. Thomas och jag umgås mycket med honom och hans fru Ingalill.
Så de var inte så farliga ändå de där grabbarna....
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Klockan 08:00 ska jag vara på jobbet. Jag ska jobba 25% ett tag framöver, och hoppas att det ska gå bra. Jag känner en enorm uppbackning från mina arbetskamrater, och jag vet att de vill mitt allra bästa. De är så otroligt fina.
Min mormor har varit en av mina största förebilder genom livet. För mig är hon så förknippad med trygghet, och jag får en sådan varm känsla i kroppen när jag tänker på henne.
Framför mig kan jag se hur hon ordnar till sitt hår under hårnätet, alltid iklädd klänning och förkläde. Hon var barsk som person, men hade ett hjärta av guld. Min fina mormor.
Vid ett tillfälle när jag var fyra år, (1966) fick jag följa med henne och gratulera en grannfamilj, som precis hade fått sin femte son. Det är otroligt att jag kan komma ihåg det så liten jag var, men jag gör det. Vi hade en liten paket med oss, som bebisen skulle få.
Jag minns hur vi gick över åkrarna, och hur jag höll mormor hårt i handen. Jag var iklädd vita knästrumpor, lackskor, och klänning, dagen till ära. Jag som är född fåfäng, kände mig så fin. Det var varmt ute, och solen sken.
När vi kom fram till Maj-Britt och Erik, möttes vi i dörren av de fyra äldre bröderna i familjen. Jag kommer fortfarande ihåg hur rädd jag blev. Jag släppte inte mormor för ett ögonblick, hur hon än försökte milt att bända loss mig.
Maj-Britt hade dukat till oss barn i köket, och till de vuxna i rummet. Jag vägrade. Maj-Britt försökte muta mig med glass, men det hjälpte inte. Det hela slutade med att pojkarna satt i köket, medan jag åt glass i mormors knä inne i rummet.
Maj-Britt är en av de finaste personer jag har träffat i mitt liv, och vi kom att träffas ofta under min uppväxt. Min äldsta dotter är född på hennes femtio-årsdag, och det tyckte Maj-Britt var så roligt.
Näst yngste sonen Bengt, umgicks jag mycket med under en period i min ungdom, och roligare person får man leta efter.
Maj-Britt och Eriks äldste son Lars-Erik är idag en av våra allra bästa vänner. Thomas och jag umgås mycket med honom och hans fru Ingalill.
Så de var inte så farliga ändå de där grabbarna....
Ha en härlig kväll! / Ingrid