Ett första dopp
När jag skriver det här är jag fortfarande kvar i paradiset. Jag sitter på en solstol ute i gräset och funderar på vad jag ska skriva om idag.
Det är helt fantastiskt att sitta här. Havet brer ut sig framför mig. Det fläktar skönt.
Annelie som när jag var barn bodde på campingen och är syster till en av mina bästa vänner, kom förbi. Hon skulle gå ner till havet och mäta temperaturen i vattnet.
Vi pratade bort en stund. Jag tycker om att prata med Annelie. Hon är trevlig, och hon hör barndomen till.
Jag förevisade stolt min sommaridyll. Hon lovade att komma tillbaka en annan dag och ta maken med sig. Det ser jag fram emot.
När jag var barn började vi bada i april. Det hade ingen betydelse hur kallt det var. Jag kan fortfarande känna den där hissnande känslan, av att det äntligen var dags. Efter det allra första doppet låg en ändlös rad med härliga sommardagar framför oss. Många bad, cykelturer och en och annan glass.
Inte minns jag att jag någonsin frös. Det var sällan mer än 12 grader i vattnet, men vad gjorde det. I skulle vi.
Vi dök från bryggan. Vi hoppade från trampolinerna inne i simhallen. Vi gjorde kullerbyttor i havet, och i timmar låg vi i vattnet och lekte. Vi blev bruna som pepparkakor. Jag minns aldrig att vi var sjuka. Vi var så fulla av energi, och så sprudlande av glädje. Det var en härligt ansvarslös och lycklig tid. Jag saknar den ibland.
Idag går jag inte i vattnet om temperaturen är under 18 grader. Jag tar ett dopp, simmar lite och går sedan upp. Jag har förändrats med åren.
Idag längtar jag efter andra saker än jag gjorde då. Då längtade jag efter att få bada, idag längtar jag efter våren. Då njöt jag av en massa olika aktiviteter, idag njuter jag i en solstol med en bra bok. Då hade jag inga måsten, idag försöker jag prioritera mig själv.
Det är livets gång. Jag ser på mina barnbarn, och kan ibland i dem skymta den lilla flicka jag en gång var. Tjejen som var så full av framtidstro och drömmar. Som tog hela världen i sin famn, och som aldrig ville bli vuxen.
Det har hänt en del sedan dess.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Det är helt fantastiskt att sitta här. Havet brer ut sig framför mig. Det fläktar skönt.
Annelie som när jag var barn bodde på campingen och är syster till en av mina bästa vänner, kom förbi. Hon skulle gå ner till havet och mäta temperaturen i vattnet.
Vi pratade bort en stund. Jag tycker om att prata med Annelie. Hon är trevlig, och hon hör barndomen till.
Jag förevisade stolt min sommaridyll. Hon lovade att komma tillbaka en annan dag och ta maken med sig. Det ser jag fram emot.
När jag var barn började vi bada i april. Det hade ingen betydelse hur kallt det var. Jag kan fortfarande känna den där hissnande känslan, av att det äntligen var dags. Efter det allra första doppet låg en ändlös rad med härliga sommardagar framför oss. Många bad, cykelturer och en och annan glass.
Inte minns jag att jag någonsin frös. Det var sällan mer än 12 grader i vattnet, men vad gjorde det. I skulle vi.
Vi dök från bryggan. Vi hoppade från trampolinerna inne i simhallen. Vi gjorde kullerbyttor i havet, och i timmar låg vi i vattnet och lekte. Vi blev bruna som pepparkakor. Jag minns aldrig att vi var sjuka. Vi var så fulla av energi, och så sprudlande av glädje. Det var en härligt ansvarslös och lycklig tid. Jag saknar den ibland.
Idag går jag inte i vattnet om temperaturen är under 18 grader. Jag tar ett dopp, simmar lite och går sedan upp. Jag har förändrats med åren.
Idag längtar jag efter andra saker än jag gjorde då. Då längtade jag efter att få bada, idag längtar jag efter våren. Då njöt jag av en massa olika aktiviteter, idag njuter jag i en solstol med en bra bok. Då hade jag inga måsten, idag försöker jag prioritera mig själv.
Det är livets gång. Jag ser på mina barnbarn, och kan ibland i dem skymta den lilla flicka jag en gång var. Tjejen som var så full av framtidstro och drömmar. Som tog hela världen i sin famn, och som aldrig ville bli vuxen.
Det har hänt en del sedan dess.
Ha en härlig kväll! / Ingrid