Ett efterlängtat körkort
Regnet smattrar mot rutan, men här i min soffhörna är det varmt och skönt. Elsa håller sig inne, och mig sällskap. Kaffet är färdigt, och lika gott som alltid.
Igår var det Mors dag. Det var en mysig dag. Jag pratade med Marie och Felicia i telefon, och Martina och Matilda med respektive bjöd på grillat med efterrätt i kvällningen.
Vi satt ute, och Karl & Edith var och hämtade sig varsin pulka som de drog över gräsmattan. En härlig kväll som jag kommer att leva på länge.
Denise har haft full fokus på skolan ett tag nu. Igår på hemväg efter grillningen, började hon prata om att det var dags att ta upp kampen om körkortet igen, när studenten är över. Betygen är satta, och stressen för skolarbetet har släppt.
När jag var 6-7 år började min mamma försöka ta körkort. Hon hade funderat på det länge, men till slut bestämde hon sig och skrev in sig på körskolan.
På den tiden kom körskollärare hem till oss på Galgamarken och hämtade mamma när det var dags. När lektionen var slut körde han tillbaka henne hem igen.
Det var spännande. Kerstin och jag skröt inför våra små vänner, och vi samlade alla i en stor trupp på gatan för att se henne köra iväg de första lektionerna. Vi var väldigt stolta.
Mamma som naturligtvis var både nervös och osäker i början hade förmodligen gett mycket för att slippa ha oss där. Det kan jag skratta lite åt i dag. Vi menade så väl, och ville visa hela världen hur duktig vår mamma var.
Till slut fick hon sitt efterlängtade körkort, och glädjen var stor i vår lilla lägenhet. Jag kan fortfarande se framför mig hur lycklig hon var, och hur hon viftade upprymt med sitt kort. Den kvällen firade vi med godis framför tv.n.
Mamma köpte en liten ljusblå folkvagn, och plötsligt öppnade sig världen för oss. Vi gjorde många små spontanutflykter med den bilen under åren som följde.
Bilen var gammal och opålitlig. Ibland stannade den halvvägs framme på vägen, och vägrade röra sig en tum. Ibland kokade motorn, och då fick vi stå och vänta en stund. Men allting löste sig alltid, och jag fick med tiden många fina minnen av vår lilla bubbla.
Nu kommer Thomas ner för trappan. Det är dags för mig att stänga ner datorn och ta tag i min dag. Jag är kattvakt under veckan, och ska ta en runda ut till lilla Fina innan jobbet.
Ha en härlig kväll! /Ingrid
Igår var det Mors dag. Det var en mysig dag. Jag pratade med Marie och Felicia i telefon, och Martina och Matilda med respektive bjöd på grillat med efterrätt i kvällningen.
Vi satt ute, och Karl & Edith var och hämtade sig varsin pulka som de drog över gräsmattan. En härlig kväll som jag kommer att leva på länge.
Denise har haft full fokus på skolan ett tag nu. Igår på hemväg efter grillningen, började hon prata om att det var dags att ta upp kampen om körkortet igen, när studenten är över. Betygen är satta, och stressen för skolarbetet har släppt.
När jag var 6-7 år började min mamma försöka ta körkort. Hon hade funderat på det länge, men till slut bestämde hon sig och skrev in sig på körskolan.
På den tiden kom körskollärare hem till oss på Galgamarken och hämtade mamma när det var dags. När lektionen var slut körde han tillbaka henne hem igen.
Det var spännande. Kerstin och jag skröt inför våra små vänner, och vi samlade alla i en stor trupp på gatan för att se henne köra iväg de första lektionerna. Vi var väldigt stolta.
Mamma som naturligtvis var både nervös och osäker i början hade förmodligen gett mycket för att slippa ha oss där. Det kan jag skratta lite åt i dag. Vi menade så väl, och ville visa hela världen hur duktig vår mamma var.
Till slut fick hon sitt efterlängtade körkort, och glädjen var stor i vår lilla lägenhet. Jag kan fortfarande se framför mig hur lycklig hon var, och hur hon viftade upprymt med sitt kort. Den kvällen firade vi med godis framför tv.n.
Mamma köpte en liten ljusblå folkvagn, och plötsligt öppnade sig världen för oss. Vi gjorde många små spontanutflykter med den bilen under åren som följde.
Bilen var gammal och opålitlig. Ibland stannade den halvvägs framme på vägen, och vägrade röra sig en tum. Ibland kokade motorn, och då fick vi stå och vänta en stund. Men allting löste sig alltid, och jag fick med tiden många fina minnen av vår lilla bubbla.
Nu kommer Thomas ner för trappan. Det är dags för mig att stänga ner datorn och ta tag i min dag. Jag är kattvakt under veckan, och ska ta en runda ut till lilla Fina innan jobbet.
Ha en härlig kväll! /Ingrid