En viktig dag
En ny morgon i paradiset. Göken ger aldrig upp, och solen är uppe. Det ser ut att bli ännu en härlig sommardag att njuta av.
I eftermiddag ska jag åka hem efter jobbet. Thomas är lite deppig. Till skillnad från mig har han gett upp hoppet om att vi ska hitta vår Elsa. Jag vet att han har fel. Elsa kommer hem.
På lördag ska Thomas, jag och Denise till Stockholm. Thomas äldsta dotter ska gifta sig.
Samma dag fyller min Matilda år. Henne ska vi fira i morgon i Emmaboda.
Det är så roligt när ungarna kommer hem. Det blir alltid en galen stämning, och vad som helst kan hända. Thomas som är vår grillmästare, ska grilla kyckling. Vi ska sjunga för födelsedagsbarnet, och avsluta med gofika och presentutdelning.
Jag minns när jag var liten, och skulle fylla år. Jag väntade ivrigt i flera dagar, och jag älskade när mina föräldrar smusslade med paket.
Jag kommer ihåg den där ilande känslan i maggropen. Alla gissningar på vad som skulle uppenbara sig under allt presentpapper. Det var så spännande. Jag väntade, och jag längtade.
När jag fyllde tretton år, kom min Paola på kalas. I paketet hon hade med sig låg en vacker porslinsfigur inhandlad i den lilla affären i byn där hon bodde. Porslinsfiguren står fortfarande kvar i mitt gamla flickrum i Björkenäs. Den är fortfarande lika vacker.
I paketet låg också ett kort med en text som Paolas mamma hade skrivit. Jag har inte kvar kortet, men ordagrant minns jag texten:
” Det seglade en skonare, det seglade en brigg.
De seglade tillsammans, och en liten jolle fick.
Den lilla lilla jollen har seglat många år, och tänk den lilla stollen, fyller tretton år”
Visst är det häftigt att jag fortfarande efter så många år kommer ihåg. Och tänk att jag fyllde tretton år. Ibland känns det nästan lite overkligt att jag har varit så ung.
För mig har födelsedagar alltid varit viktiga dagar. I vår familj har vi alltid firat det ordentligt, och jag har varit noga med att mina barn ska känna sig speciella den dagen de fyller år.
Jag kommer ihåg ett år när Matilda gick i småskolan och skulle ha barnkalas. Otåligt väntade hon på sina små gäster. Eftersom jag tyckte lite synd om henne, frågade jag om hon ville hjälpa mig att göra chokladbollar till barnen. Förfärad spärrade hon upp ögonen. Stirrade stint på mig och utbrast: ” Ska jag behöva göra det på min födelsedag?!”
Det har vi skrattat åt många gånger.
Det är så sällan vi människor får känna oss speciella och utvalda. Därför tycker jag att födelsedagen är ett alldeles utmärkt sätt att råda bot på det. Att en enda dag om året få känna sig speciell.
Så på fredag är det Matildas dag. Vi ska fira henne så mycket vi hinner och förmår, och jag hoppas att hennes kväll blir fantastisk.
Ha en härlig dag! /Ingrid
I eftermiddag ska jag åka hem efter jobbet. Thomas är lite deppig. Till skillnad från mig har han gett upp hoppet om att vi ska hitta vår Elsa. Jag vet att han har fel. Elsa kommer hem.
På lördag ska Thomas, jag och Denise till Stockholm. Thomas äldsta dotter ska gifta sig.
Samma dag fyller min Matilda år. Henne ska vi fira i morgon i Emmaboda.
Det är så roligt när ungarna kommer hem. Det blir alltid en galen stämning, och vad som helst kan hända. Thomas som är vår grillmästare, ska grilla kyckling. Vi ska sjunga för födelsedagsbarnet, och avsluta med gofika och presentutdelning.
Jag minns när jag var liten, och skulle fylla år. Jag väntade ivrigt i flera dagar, och jag älskade när mina föräldrar smusslade med paket.
Jag kommer ihåg den där ilande känslan i maggropen. Alla gissningar på vad som skulle uppenbara sig under allt presentpapper. Det var så spännande. Jag väntade, och jag längtade.
När jag fyllde tretton år, kom min Paola på kalas. I paketet hon hade med sig låg en vacker porslinsfigur inhandlad i den lilla affären i byn där hon bodde. Porslinsfiguren står fortfarande kvar i mitt gamla flickrum i Björkenäs. Den är fortfarande lika vacker.
I paketet låg också ett kort med en text som Paolas mamma hade skrivit. Jag har inte kvar kortet, men ordagrant minns jag texten:
” Det seglade en skonare, det seglade en brigg.
De seglade tillsammans, och en liten jolle fick.
Den lilla lilla jollen har seglat många år, och tänk den lilla stollen, fyller tretton år”
Visst är det häftigt att jag fortfarande efter så många år kommer ihåg. Och tänk att jag fyllde tretton år. Ibland känns det nästan lite overkligt att jag har varit så ung.
För mig har födelsedagar alltid varit viktiga dagar. I vår familj har vi alltid firat det ordentligt, och jag har varit noga med att mina barn ska känna sig speciella den dagen de fyller år.
Jag kommer ihåg ett år när Matilda gick i småskolan och skulle ha barnkalas. Otåligt väntade hon på sina små gäster. Eftersom jag tyckte lite synd om henne, frågade jag om hon ville hjälpa mig att göra chokladbollar till barnen. Förfärad spärrade hon upp ögonen. Stirrade stint på mig och utbrast: ” Ska jag behöva göra det på min födelsedag?!”
Det har vi skrattat åt många gånger.
Det är så sällan vi människor får känna oss speciella och utvalda. Därför tycker jag att födelsedagen är ett alldeles utmärkt sätt att råda bot på det. Att en enda dag om året få känna sig speciell.
Så på fredag är det Matildas dag. Vi ska fira henne så mycket vi hinner och förmår, och jag hoppas att hennes kväll blir fantastisk.
Ha en härlig dag! /Ingrid