En vanlig fredagskväll

Jag sitter på altanen i min karmstol och väntar på att Thomas ska bli färdig med maten. Det luktar så gott från köket. Solen värmer fortfarande. Det är fredag, och livet känns gott.

Jag ser fram emot helgen. Jag hoppas mycket på att vi ska hinna köra ner husvagnen till paradiset vid havet i Björkenäs. Det är inte säkert. Vi har mycket inbokat. Mamma behöver hjälp i vedbacken, och Thomas ska köra några lass ved från sin gård. Det är nästan alltid fullt upp.

I veckorna lagar jag all mat, men på fredagar är Thomas kock i vårt kök.

Han missar aldrig ett tillfälle att tala om att han inte kan laga mat. Det är det inte längre någon som går på. Han är en mästare, både i köket och bakom grillen. Vi brukar skämta med honom om att han säger det bara för att komma undan. Han lyckas dåligt.

Thomas är unik i sitt slag. Jag känner ingen annan som är som han. Han har en otrolig energi, och en härlig livssyn. Han är nästan alltid glad, och helt hopplös. Det händer saker runt honom hela tiden, men han får mig att må bra.

I morse innan han åkte till jobbet irrade han runt i köket och förfärade sig över att hans syn hade försämrats så mycket. Ända tills han kom på att han hade glömt att sätta i linserna. Varken jag eller Denise reagerade. Vi är vana.

För några veckor sedan var Marie och Andreas hemma i Torhamn. Deras sista kväll före hemresan bestämde vi oss för att beställa pizza. Thomas som var på väg från Emmaboda skulle hämta dem på vägen. Klart och tydligt talade jag i telefon om att pizzorna skulle hämtas på gatuköket i Jämjö. Jag förklarade att det var den pizzerian som låg mittemot Jämjöhallen. Med Thomas måste man vara övertydlig. Det tyckte jag att jag var.

Vi trodde aldrig att han skulle komma. Det drog ut på tiden, och vi började så smått bli oroliga.

Det visade sig så småningom att alla mina försök att få honom att förstå var pizzorna var beställda hade varit helt meningslösa. Thomas hade kört raka vägen ut till pizzerian i Torhamn. När den stackars killen bakom disken förklarade att inga pizzor var beställda hos dem, propsade Thomas på att det visst var så. De måste bara ha missat det.

Det hela slutade med att han fick köra tillbaka ner till Jämjö. Vi hann bli rejält hungriga innan han med håret på ända och andan i halsen äntligen kom.

Häromdagen skulle han gå ut på altanen, men missade att han hade stängt glasdörren. Han gick rätt in i den och slog i näsan rejält. Tur att dörren höll.

Det händer alltid något runt Thomas. Han har alltid något på gång, och familjen är oftast involverad i hans planer. Oavsett om vi vill eller inte.

När Denise var liten sken hon upp varje gång Thomas kom med något hissnande förslag. Hon älskade det, och hon var alltid förste man att hänga på. Idag, femton år gammal, suckar hon mest.

Men Thomas slås inte ner av det. Denise får hänga med.

Det är roligt. Ingen dag är den andra lik. De stora tjejerna är ofta hemma med sina respektive, och det är så härligt att de trivs med oss.

Nu är maten klar. Thomas som inte kan laga mat, bjuder idag på inbakad fläskfilé. Det är förutom kroppkakor min absoluta favoriträtt, det vet han.

Nu ska jag bara njuta av god mat och ett glas vin. Härligt sällskap, och några timmar framför tv:n.  

Det här är livet, när det är som bäst.

Ha en underbar kväll! / Ingrid