En vacker prinsessa
Nu lämnar vi Gothia cup och Göteborg för den här gången. Våra tjejer har gjort bra ifrån sig, och gick vidare till slutspel. Idag spelade de sista matchen mot Tranås. De två lagen var jämna, men Tranås hade lite mer flyt och vann till slut. Våra tjejer är nu ute ur turneringen
Det är klart att tjejerna var ledsna. Många tårar föll på den redan vattensjuka planen.
Tränarna för detta härliga tjejlag är fantastiska. De bestämde på stående fot sig för att beställa pizza idag och fira en kanonfin insats. Efteråt skulle de alla åka till Liseberg och stanna där tills de stängde.
Denise och hennes kompisar kommer att få hur roligt som helst. Den svidande förlusten kommer snart att vara glömd.
Det ska bli skönt att komma hem. Jag längtar så mycket efter resten av de mina.
Thomas tjejer kommer också idag. Det vet jag att han ser fram emot.
Jag är just nu så inne i de gamla sagorna som fanns när jag var barn. De lätt skräckfyllda historierna om trollen i de djupaste skogarna. Jättarna på berget och den lille hustomten på gården. Om den tillfångatagna prinsessan och vätten under huset.
Jag har en gammal sagobok hemma som heter ”Trollgrytan”. Det var min favoritbok som barn. Jag är så glad att den finns kvar.
När Kerstin och jag var små, lekte vi ofta lekar tagna ur de här sagorna. Eftersom jag var äldst var det jag som bestämde.
Jag var alltid prinsessa. Ett badlakan hårt knutet om halsen, utgjorde min mantel. Ur ett papper klippte jag ut spetsarna till en prinsess-krona, som jag sedan färgade med en gul krita, föreställande guld.
Det var ett elände att få kronan att stanna kvar på huvudet kommer jag ihåg. Trots alla ansträngningar jag gjorde med att knyta ett snöre på var sida om den, och sedan knyta den runt halsen.
Det gick åt många hand-tillverkade kronor, och många ilskna tårar innan den äntligen satt där den skulle.
Kerstin fick alltid vara antingen det elaka trollet i skogen som jagade den vackra prinsessan, eller kung. Som kung fick hon också en krona. Eftersom kungens krona var större och bredare, satt den bättre.
Så roligt vi hade. I timmar kunde vi leka hemma hos mormor och morfar på gården. Jag kan fortfarande känna hur rädd jag var när det elaka trollet jagade mig och sedan låste in mig i den hemska grottan i mormors rhododendron-buske
Vi gick så in i våra roller och i vår fantasi, att vi glömde både tid och rum. Många fantastiska timmar tillbringade vi under de åren i sagornas värld.
Det är så härliga minnen. De är så ljusa och så levande. Så underbara att plocka fram ibland.
Jag önskar att mina barnbarn också skulle få smaka på den skräckblandade förtjusning som dessa sagor förde med sig. Att de skulle få göra samma resor i fantasin som vi gjorde i de djupa skogarna, och att de sedan skulle njuta av samma minnen som jag gör idag.
Det unnar jag dem så innerligt.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Det är klart att tjejerna var ledsna. Många tårar föll på den redan vattensjuka planen.
Tränarna för detta härliga tjejlag är fantastiska. De bestämde på stående fot sig för att beställa pizza idag och fira en kanonfin insats. Efteråt skulle de alla åka till Liseberg och stanna där tills de stängde.
Denise och hennes kompisar kommer att få hur roligt som helst. Den svidande förlusten kommer snart att vara glömd.
Det ska bli skönt att komma hem. Jag längtar så mycket efter resten av de mina.
Thomas tjejer kommer också idag. Det vet jag att han ser fram emot.
Jag är just nu så inne i de gamla sagorna som fanns när jag var barn. De lätt skräckfyllda historierna om trollen i de djupaste skogarna. Jättarna på berget och den lille hustomten på gården. Om den tillfångatagna prinsessan och vätten under huset.
Jag har en gammal sagobok hemma som heter ”Trollgrytan”. Det var min favoritbok som barn. Jag är så glad att den finns kvar.
När Kerstin och jag var små, lekte vi ofta lekar tagna ur de här sagorna. Eftersom jag var äldst var det jag som bestämde.
Jag var alltid prinsessa. Ett badlakan hårt knutet om halsen, utgjorde min mantel. Ur ett papper klippte jag ut spetsarna till en prinsess-krona, som jag sedan färgade med en gul krita, föreställande guld.
Det var ett elände att få kronan att stanna kvar på huvudet kommer jag ihåg. Trots alla ansträngningar jag gjorde med att knyta ett snöre på var sida om den, och sedan knyta den runt halsen.
Det gick åt många hand-tillverkade kronor, och många ilskna tårar innan den äntligen satt där den skulle.
Kerstin fick alltid vara antingen det elaka trollet i skogen som jagade den vackra prinsessan, eller kung. Som kung fick hon också en krona. Eftersom kungens krona var större och bredare, satt den bättre.
Så roligt vi hade. I timmar kunde vi leka hemma hos mormor och morfar på gården. Jag kan fortfarande känna hur rädd jag var när det elaka trollet jagade mig och sedan låste in mig i den hemska grottan i mormors rhododendron-buske
Vi gick så in i våra roller och i vår fantasi, att vi glömde både tid och rum. Många fantastiska timmar tillbringade vi under de åren i sagornas värld.
Det är så härliga minnen. De är så ljusa och så levande. Så underbara att plocka fram ibland.
Jag önskar att mina barnbarn också skulle få smaka på den skräckblandade förtjusning som dessa sagor förde med sig. Att de skulle få göra samma resor i fantasin som vi gjorde i de djupa skogarna, och att de sedan skulle njuta av samma minnen som jag gör idag.
Det unnar jag dem så innerligt.
Ha en härlig kväll! / Ingrid