En speciell födelsedag

Idag fyller min finaste far år. Om han hade fått leva, hade det bjudits på tårta i Björkenäs idag. Min far var social, och han tyckte så mycket om när alla kom hem. Han älskade sina barnbarn, och när jag vill kan jag se honom krypande med dem på golvet. Han gick bort alldeles för tidigt, men i minnet är han alltid lika levande.

Mina föräldrar träffades midsommarafton 1971, när jag var 9 år gammal. Kerstin fyllde 8 strax efter.

Det blev en stor omställning i vårt liv. Vår far fick genast en stor plats i vår lilla familj, och han hade ett genuint intresse för både mig och Kerstin. Han lärde oss att spela kort, och vi fick ofta följa med honom till gården och kossorna i Björkenäs. Det tyckte vi var spännande.

På den tiden bodde vi fortfarande kvar i vår lilla lägenhet på Galgamarken utanför Karlskrona. Han kom varje kväll efter mjölkningen, och åkte tidigt varje morgon innan morgonmjölkningen.

Den 30 september 1971 fyllde han 35 år. Jag minns den kvällen så otroligt väl. Mamma hade lagat festmat, och hon hade dukat inne i vårt lilla vardagsrum. På bordet brann det ljus, och i glasen satt det servetter omsorgsfullt nerstuckna. I fantasin låtsades jag att vår lägenhet på 47 kvm i ett ytterområde till Karlskrona, var ett vackert slott.

Mamma var så glad. Det strålade om henne. Hon hade sitt tjocka hår bakåtkammat i en hästsvans, och hon hade klätt sig fin. Jag kommer ihåg att jag tyckte att hon var vacker.

Den kvällen förlovade de sig. Kerstin och jag visste ingenting, och vi tyckte att det var stort. Det kändes som en viktig symbol för att vi nu var en ”riktig” familj. Att vår lillebror var på väg hade vi däremot inte en aning om.

Samma ringar som mina föräldrar bytte den kvällen, bär Thomas och jag idag. Vi har valt att ha dubbla namn i dem. Mina föräldrars namn och datum finns fortfarande kvar. Det känns fint.

Och idag skulle den här fantastiske mannen som förändrade hela vårt liv, ha fyllt 82 år. Han skulle ha myst i sällskapet av alla de sina, och han skulle ha skrattat gott åt de små. Han skulle ha njutit av uppmärksamheten, och förväntansfullt öppnat sina födelsedagspresenter.

Min far är en av de finaste människor jag någonsin har träffat. Han förändrade mitt liv, fanns alltid där, och kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta. Han är för mig det stora beviset på att blodsband inte spelar någon roll.

Ha en härlig dag! / Ingrid