En säker tur på cykel

En ny morgon i Emmaboda. Det är dags att packa upp, och packa om. I dag åker jag ner till paradiset. Thomas njuter av tillvaron med sina döttrar och nykomna svärson, och tar hand om Elsa.

Idag kommer Denise hem. Känner jag henne rätt vill hon hem till Torhamn och träffa familjen. Sova några nätter uppe hos mormor, medan jag får snarka fritt i husvagnen.

Thomas ska kolla upp flakmoppen, så jag snart kan få den på plats. Då susar jag ut till ungarna i Torhamn på ett ögonblick. Förhoppningsvis kommer jag ihåg att ta av mig hjälmen när jag kommer fram.

Jag har en väninna som jag tycker så mycket om. Hon är alltid glad, rolig, och full av humor.

För många många år sedan när vi var unga, körde den här tjejen moped. Hon tyckte det var smidigt, och hon tog sig fram utan problem.

Vid ett tillfälle startade inte mopeden. Tjejen var stressad, och jag är säker på att hon sa några väl valda ord medan hon kämpade för att få igång den. Det lyckades inte.

Till slut fick hon ge upp. Med cykeln i högsta hugg kastade hon sig stressad ut på vägen, och trampade med kraft iväg. En stund senare insåg hon att mopedhjälmen fortfarande satt väl knäppt på huvudet. Detta var många år före cykelhjälmarnas tid.

Det har vi skrattat gott åt så många gånger. Den här kvinnan är så rolig när hon själv berättar om det, att vi andra vrider oss av skratt.

Det är så fantastiskt det där med humor. Det sprider så mycket glädje, och man kan leva på det länge.

Ett skratt förlänger livet säger de lärde. Även om det inte är sant så blir livet definitivt roligare.

Nu ska jag ta tag i min dag. Jag har en del att fixa med innan Thomas vaknar och vi ska äta frukost på altanen.

Efter det ska jag åka ner till mitt paradis.Träffa mitt småfolk, och njuta av ännu en härlig dag!

Ha det gott! / Ingrid.