En morgonpigg familj
En ny dag i Emmaboda. Nya möjligheter ligger öppna, och den 14 juli 2018 är fortfarande ett oskrivet blad.
Det verkar bli varmt idag också. Solen är uppe, även om det fortfarande är lite svalt ute. Familjen sover. Själv sitter jag uppkrupen i soffan med datorn i knäet. Kaffekoppen står på fönsterbrädan och Elsa har kurat ihop sig i sin stol. Hon sover gott. Trivselfaktorn är hög.
Jag älskar den här stunden på morgonen. Det har jag alltid gjort.
Jag kommer ihåg när jag var barn. Hur jag vaknade tidigt på morgonen och tassade ut i köket. Då satt mamma ofta vid köksbordet med en kopp kaffe framför sig, uppslukad av en bra bok. Det var sällan man såg henne sitta annars, men den stunden unnade hon sig.
Jag är helt säker på att hon många gånger önskade att vi skulle ha sovit lite längre. Mina småsyskon har alltid varit lika morgonpigga som jag själv.
Ofta plingar det till i min telefon vid halv fem på morgnarna. Det är inget konstigt. Då brukar min syster Kerstin och jag ha det mesta av vår kommunikation.
När barnen var små var det praktiskt. Vi fick prata ifred utan att hela tiden bli avbrutna. Idag går det av gammal vana.
Det är många fördelar med att vara så morgonpigg som jag är. När jag var småbarnsförälder hann jag hur mycket som helst på morgnarna innan barnen vaknade. Det var så skönt. Jag fick fixa ifred, och när barnen kom upp hade vi dagen fri.
I början av vårt förhållande tror jag att Thomas tyckte att det var lite märkligt att jag steg upp klockan fyra varje lördagsmorgon. Han vande sig snabbt.
Jag skämde bort honom med nybakade frallor och framdukad frukost, och han försäkrade mig att han kunde leva med det.
Ibland tänker jag att när jag blir pensionär så ska jag sova till 08:00 på morgnarna. Då ska jag vara vaken länge på kvällarna och se alla de program som jag idag somnar ifrån.
Thomas blir alldeles förskräckt när han hör det. Han har talat om för mig att det är omöjligt. Han tror att jag har varit mjölkerska i ett tidigare liv, och att det är därför jag måste upp varje morgon. Jag måste ta hand om mina djur.
Jag tror att han tar till ett halmstrå. Det handlar nog mest om en rädsla över att bli av med sin frukost…
Ha en härlig dag! / Ingrid
Det verkar bli varmt idag också. Solen är uppe, även om det fortfarande är lite svalt ute. Familjen sover. Själv sitter jag uppkrupen i soffan med datorn i knäet. Kaffekoppen står på fönsterbrädan och Elsa har kurat ihop sig i sin stol. Hon sover gott. Trivselfaktorn är hög.
Jag älskar den här stunden på morgonen. Det har jag alltid gjort.
Jag kommer ihåg när jag var barn. Hur jag vaknade tidigt på morgonen och tassade ut i köket. Då satt mamma ofta vid köksbordet med en kopp kaffe framför sig, uppslukad av en bra bok. Det var sällan man såg henne sitta annars, men den stunden unnade hon sig.
Jag är helt säker på att hon många gånger önskade att vi skulle ha sovit lite längre. Mina småsyskon har alltid varit lika morgonpigga som jag själv.
Ofta plingar det till i min telefon vid halv fem på morgnarna. Det är inget konstigt. Då brukar min syster Kerstin och jag ha det mesta av vår kommunikation.
När barnen var små var det praktiskt. Vi fick prata ifred utan att hela tiden bli avbrutna. Idag går det av gammal vana.
Det är många fördelar med att vara så morgonpigg som jag är. När jag var småbarnsförälder hann jag hur mycket som helst på morgnarna innan barnen vaknade. Det var så skönt. Jag fick fixa ifred, och när barnen kom upp hade vi dagen fri.
I början av vårt förhållande tror jag att Thomas tyckte att det var lite märkligt att jag steg upp klockan fyra varje lördagsmorgon. Han vande sig snabbt.
Jag skämde bort honom med nybakade frallor och framdukad frukost, och han försäkrade mig att han kunde leva med det.
Ibland tänker jag att när jag blir pensionär så ska jag sova till 08:00 på morgnarna. Då ska jag vara vaken länge på kvällarna och se alla de program som jag idag somnar ifrån.
Thomas blir alldeles förskräckt när han hör det. Han har talat om för mig att det är omöjligt. Han tror att jag har varit mjölkerska i ett tidigare liv, och att det är därför jag måste upp varje morgon. Jag måste ta hand om mina djur.
Jag tror att han tar till ett halmstrå. Det handlar nog mest om en rädsla över att bli av med sin frukost…
Ha en härlig dag! / Ingrid