En liten ljusblå folkvagn
I morse när jag gick upp till mamma, såg jag hur ogräset håller på att ta över den gulnande majsen på min systers åkrar. Det var så sorgligt att se.
Torkan är svår nu. Löven på träden gulnar, och snart faller de av. Gräsmattan i Torhamn hos Martina och Martin är helt nerbränd.
Ruben som är född 1939, har inget minne av en sådan här torr sommar tidigare.
Martin, Martina och lille Karlis har varit här idag. Martin och Thomas har slutat arbetet med solcellspanelen, och äntligen har vi ström i husvagnen. Det är lycka.
Göken är igång. Den gal ihärdigt hela dagarna.
Denise har sovit uppe hos mamma i natt. När jag kom i morse dök hon upp lite yrvaken i dörren till köket. Jag vet att hon tycker att de här mornarna hos mormor tillsammans med mig är så mysiga. Även om de är tidiga.
Vi kom att prata om bloggen. Jag läste upp ett gammalt inlägg för mamma, och vi började prata om gamla minnen. Det är så bra med mamma och min syster Kerstin, för de minns andra saker än vad jag gör. När vi börjar prata om det, så kan jag också fånga upp det i minnet. I sin tur väcker det sedan andra minnen. Det är som en härligt positiv spiral.
Jag tror att jag tränar upp hjärnan. Ju mer jag använder min minnesfunktion, ju mer kommer jag ihåg.
Mamma började prata om den ljusblå folkvagnen, som hon köpte när vi bodde på Galgamarken. Då kom jag ihåg den. En liten bubbla som hade förmågan att inte alltid vilja som vi ville. Den var tjurig, och stannade ilsket både här och där.
Jag kommer ihåg när mamma tog körkort. Då kom bilskolläraren och hämtade henne utanför huset där vi bodde. Jag minns att han såg snäll ut.
När mamma fick sitt körkort öppnade sig en ny värld. Plötsligt hade vi möjlighet att ta bilen ut till mormor och morfar. Det var betydligt smidigare än att åka buss. Vi kunde stanna så länge vi ville, och vi kunde också åka hem när vi ville.
Vi gjorde små utflykter med vår lilla bil. Vi tog en fikakorg och en sagobok med oss, och åkte ut till Senoren och havet. Där lekte och badade Kerstin och jag, medan mamma satt i skuggan med sin bok. Efteråt fikade vi, och mamma läste sagor för oss där i gräset.
Det är så underbara minnen. Jag blir alldeles varm i kroppen när jag tänker på det. Vi hade så roligt, och det var så mysigt. Mamma var så närvarande i min barndom. Det uppskattar jag så mycket idag, även om jag då såg det som självklart.
Jag undrar ibland vad mina barn har med sig för minnen. Vad jag har skickat med dem, och hur närvarande de har upplevt mig i sin barndom.
Det är inte lätt att vara förälder. Man gör så gott man kan, och man får hoppas att det räcker. Men med mycket kärlek, en massa trygghet och en blå bubbla, vet jag att man kommer långt!
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Torkan är svår nu. Löven på träden gulnar, och snart faller de av. Gräsmattan i Torhamn hos Martina och Martin är helt nerbränd.
Ruben som är född 1939, har inget minne av en sådan här torr sommar tidigare.
Martin, Martina och lille Karlis har varit här idag. Martin och Thomas har slutat arbetet med solcellspanelen, och äntligen har vi ström i husvagnen. Det är lycka.
Göken är igång. Den gal ihärdigt hela dagarna.
Denise har sovit uppe hos mamma i natt. När jag kom i morse dök hon upp lite yrvaken i dörren till köket. Jag vet att hon tycker att de här mornarna hos mormor tillsammans med mig är så mysiga. Även om de är tidiga.
Vi kom att prata om bloggen. Jag läste upp ett gammalt inlägg för mamma, och vi började prata om gamla minnen. Det är så bra med mamma och min syster Kerstin, för de minns andra saker än vad jag gör. När vi börjar prata om det, så kan jag också fånga upp det i minnet. I sin tur väcker det sedan andra minnen. Det är som en härligt positiv spiral.
Jag tror att jag tränar upp hjärnan. Ju mer jag använder min minnesfunktion, ju mer kommer jag ihåg.
Mamma började prata om den ljusblå folkvagnen, som hon köpte när vi bodde på Galgamarken. Då kom jag ihåg den. En liten bubbla som hade förmågan att inte alltid vilja som vi ville. Den var tjurig, och stannade ilsket både här och där.
Jag kommer ihåg när mamma tog körkort. Då kom bilskolläraren och hämtade henne utanför huset där vi bodde. Jag minns att han såg snäll ut.
När mamma fick sitt körkort öppnade sig en ny värld. Plötsligt hade vi möjlighet att ta bilen ut till mormor och morfar. Det var betydligt smidigare än att åka buss. Vi kunde stanna så länge vi ville, och vi kunde också åka hem när vi ville.
Vi gjorde små utflykter med vår lilla bil. Vi tog en fikakorg och en sagobok med oss, och åkte ut till Senoren och havet. Där lekte och badade Kerstin och jag, medan mamma satt i skuggan med sin bok. Efteråt fikade vi, och mamma läste sagor för oss där i gräset.
Det är så underbara minnen. Jag blir alldeles varm i kroppen när jag tänker på det. Vi hade så roligt, och det var så mysigt. Mamma var så närvarande i min barndom. Det uppskattar jag så mycket idag, även om jag då såg det som självklart.
Jag undrar ibland vad mina barn har med sig för minnen. Vad jag har skickat med dem, och hur närvarande de har upplevt mig i sin barndom.
Det är inte lätt att vara förälder. Man gör så gott man kan, och man får hoppas att det räcker. Men med mycket kärlek, en massa trygghet och en blå bubbla, vet jag att man kommer långt!
Ha en härlig kväll! / Ingrid