En kaotisk familj
Äntligen har vi plockat upp Denise bästis Tindra och hennes packning i husbilen. Anders är installerad i huset, och Elsa är nöjd.
Jag trodde aldrig att vi skulle komma iväg.
Vi åker en bit upp mot Göteborg nu, och stannar för natten när vi tröttnar på att åka bil.
I går eftermiddag kom vi på att luftkonditioneringen i husbilen inte hade fungerat när vi var i Göteborg sist. Det var hemskt den gången att åka hem utan. Det var så hett i bilen, och svetten öste av oss. Inte är det mindre varmt i dag.
Vi var då båda rörande överens om att vi måste få den lagad innan Gothia.
Men det har vi glömt. Tjejerna får överleva, och vi också.
I går kväll när jag gick och la mig, kändes det bra. Jag tyckte att jag hade läget under kontroll. Efter 56 år i kaos, har jag inte lärt mig någonting.
Idag på morgonen kom Denise ner tidigt. Hon var stressad över sin packning. Jag lovade att hjälpa henne. Tvättmaskinen gick varm. Det var inga problem. Tvätten torkade snabbt ute i värmen.
Redan där började hysterin. Den enda vattenflaska Denise hade, saknade lock. Hörlurarna var puts väck. De fanns inte någonstans. Och hur ska man som femtonåring kunna leva utan ständig musik i öronen?
I samma veva kom Thomas, vild i blicken och med håret på ända ner och undrade om jag visste var gps:en till husbilen var? Och om han hade talat om för mig var vi skulle sova i Göteborg? Det hade han inte.
Thomas hade alla uppgifter om bokningen till campingen på sin gamla jobbdator, som sedan några veckor är inlämnad på hans gamla jobb. Där slutade han vid midsommar.
Han var säker på att han hade skrivit ut bokningen. Frågan var bara var han hade lagt den.
Denise lock kom efter många om och men tillrätta. Efter att ha letat igenom hela huset hittade vi till slut hörlurarna. Hennes packning var komplett.
Denise och jag lämnade en hysterisk Thomas och körde bort till affären. Vi handlade, och glömde hälften. Efteråt gick vi bort till fel parkering, och hittade inte bilen. Helt galet.
Till slut hittade Thomas både gps:en och lappen med bokningen. Paniken släppte. Nu vet vi vart vi ska. Vi vet var vi ska sova, och vi vet var tjejerna ska lämnas i morgon.
Än en gång känns det som att jag har läget under kontroll. Det är en bedräglig känsla. Jag vet så väl. Med min familj, kan vad som helst hända.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Jag trodde aldrig att vi skulle komma iväg.
Vi åker en bit upp mot Göteborg nu, och stannar för natten när vi tröttnar på att åka bil.
I går eftermiddag kom vi på att luftkonditioneringen i husbilen inte hade fungerat när vi var i Göteborg sist. Det var hemskt den gången att åka hem utan. Det var så hett i bilen, och svetten öste av oss. Inte är det mindre varmt i dag.
Vi var då båda rörande överens om att vi måste få den lagad innan Gothia.
Men det har vi glömt. Tjejerna får överleva, och vi också.
I går kväll när jag gick och la mig, kändes det bra. Jag tyckte att jag hade läget under kontroll. Efter 56 år i kaos, har jag inte lärt mig någonting.
Idag på morgonen kom Denise ner tidigt. Hon var stressad över sin packning. Jag lovade att hjälpa henne. Tvättmaskinen gick varm. Det var inga problem. Tvätten torkade snabbt ute i värmen.
Redan där började hysterin. Den enda vattenflaska Denise hade, saknade lock. Hörlurarna var puts väck. De fanns inte någonstans. Och hur ska man som femtonåring kunna leva utan ständig musik i öronen?
I samma veva kom Thomas, vild i blicken och med håret på ända ner och undrade om jag visste var gps:en till husbilen var? Och om han hade talat om för mig var vi skulle sova i Göteborg? Det hade han inte.
Thomas hade alla uppgifter om bokningen till campingen på sin gamla jobbdator, som sedan några veckor är inlämnad på hans gamla jobb. Där slutade han vid midsommar.
Han var säker på att han hade skrivit ut bokningen. Frågan var bara var han hade lagt den.
Denise lock kom efter många om och men tillrätta. Efter att ha letat igenom hela huset hittade vi till slut hörlurarna. Hennes packning var komplett.
Denise och jag lämnade en hysterisk Thomas och körde bort till affären. Vi handlade, och glömde hälften. Efteråt gick vi bort till fel parkering, och hittade inte bilen. Helt galet.
Till slut hittade Thomas både gps:en och lappen med bokningen. Paniken släppte. Nu vet vi vart vi ska. Vi vet var vi ska sova, och vi vet var tjejerna ska lämnas i morgon.
Än en gång känns det som att jag har läget under kontroll. Det är en bedräglig känsla. Jag vet så väl. Med min familj, kan vad som helst hända.
Ha en härlig kväll! / Ingrid