En ilsken Denise
Vi är tillbaka i Emmaboda igen. Denise är nöjd. Hon tycker det är drygt att sitta med oss i husvagnen, och framför allt tycker hon att det är hemskt att sova med oss. Det ska hon aldrig mer göra, det har hon lovat dyrt och heligt.
I går morse vaknade jag strax efter fyra av att Denise stod vid sängen. Hon var riktigt arg. Thomas och jag hade snarkat så mycket under natten, att hon inte hade fått en blund i ögonen.
Utanför husvagnen har vi en gök, som gal ihärdigt varje morgon. Högt och gällt. Den hade retat Denise i flera timmar. Ilsket undrade hon om hon kunde gå upp och lägga sig hos mormor.
Eftersom mamma alltid är vaken vid den tiden skickade jag iväg henne.
Med bestämda försvann hon bort längs vägen. När hon hade kommit en bit bort, öppnade sig himlen och regnet vräkte ner över henne. Hon blev dyngsur på en kort stund. Jag kunde riktigt se hur hon svor.
Mamma hade vaknat vid halv tolv samma natt, och inte kunnat somna om. Då hade hon stigit upp, och börjat fixa lite som hon brukar. Vid halv fem hade hon lovat att ringa och väcka Ruben, vilket hon också gjorde. Efter det var hon trött, och gick och la sig igen. Hon somnade direkt.
Så när Denise kom skyndande i ösregnet, hade mamma låst dörren. Hon sov gott, och hörde inte Denise ihärdiga knackningar.
För att undkomma regnet sprang Denise istället ner i vedboden och sökte skydd. Stackars min unge.
Jag som var kvar i husvagnen, var helt säker på att hon sov gott hos mormor.
En stund senare kom hon ner igen. Då var det inte mycket med henne. Hon var trött, ledsen och förbannad. Jag fick så dåligt samvete.
Det slutade med att jag gick med henne upp på gården och bäddade ner henne i mitt gamla flickrum. Där somnade hon gott.
Nu har mamma, Denise och jag bestämt, att Denise framöver ska ha mitt gamla rum på övervåningen i Björkenäs. Hon ska ha en egen nyckel, och kunna komma och gå utan att störa mamma.
Där kan hon gå undan när hon vill vara ifred, och hon får också sova i lugn och ro. Mamma har någon i huset, det blir en trygghet för henne också. Win-win.
Jag tror också att det för oss är enda möjligheten att få med Denise i sommar.
Ibland är det märkligt hur mycket omständligheter kan ställa till det. Min mamma är alltid uppe klockan halv fem, och det här var ett sällsynt undantag. Jag förstår att Denise var riktigt trött på allt.
Men jag tror det här blir bra. Denise var nöjd med förslaget, och jag tror att hon ser fram emot lite egentid med mormor.
Allting löser sig alltid.
Nu ska jag packa upp och ta en dusch. Få i mig lite mat, och trösta Thomas som fortfarande är lite bedrövad efter förlusten i fotboll mot Tyskland.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
I går morse vaknade jag strax efter fyra av att Denise stod vid sängen. Hon var riktigt arg. Thomas och jag hade snarkat så mycket under natten, att hon inte hade fått en blund i ögonen.
Utanför husvagnen har vi en gök, som gal ihärdigt varje morgon. Högt och gällt. Den hade retat Denise i flera timmar. Ilsket undrade hon om hon kunde gå upp och lägga sig hos mormor.
Eftersom mamma alltid är vaken vid den tiden skickade jag iväg henne.
Med bestämda försvann hon bort längs vägen. När hon hade kommit en bit bort, öppnade sig himlen och regnet vräkte ner över henne. Hon blev dyngsur på en kort stund. Jag kunde riktigt se hur hon svor.
Mamma hade vaknat vid halv tolv samma natt, och inte kunnat somna om. Då hade hon stigit upp, och börjat fixa lite som hon brukar. Vid halv fem hade hon lovat att ringa och väcka Ruben, vilket hon också gjorde. Efter det var hon trött, och gick och la sig igen. Hon somnade direkt.
Så när Denise kom skyndande i ösregnet, hade mamma låst dörren. Hon sov gott, och hörde inte Denise ihärdiga knackningar.
För att undkomma regnet sprang Denise istället ner i vedboden och sökte skydd. Stackars min unge.
Jag som var kvar i husvagnen, var helt säker på att hon sov gott hos mormor.
En stund senare kom hon ner igen. Då var det inte mycket med henne. Hon var trött, ledsen och förbannad. Jag fick så dåligt samvete.
Det slutade med att jag gick med henne upp på gården och bäddade ner henne i mitt gamla flickrum. Där somnade hon gott.
Nu har mamma, Denise och jag bestämt, att Denise framöver ska ha mitt gamla rum på övervåningen i Björkenäs. Hon ska ha en egen nyckel, och kunna komma och gå utan att störa mamma.
Där kan hon gå undan när hon vill vara ifred, och hon får också sova i lugn och ro. Mamma har någon i huset, det blir en trygghet för henne också. Win-win.
Jag tror också att det för oss är enda möjligheten att få med Denise i sommar.
Ibland är det märkligt hur mycket omständligheter kan ställa till det. Min mamma är alltid uppe klockan halv fem, och det här var ett sällsynt undantag. Jag förstår att Denise var riktigt trött på allt.
Men jag tror det här blir bra. Denise var nöjd med förslaget, och jag tror att hon ser fram emot lite egentid med mormor.
Allting löser sig alltid.
Nu ska jag packa upp och ta en dusch. Få i mig lite mat, och trösta Thomas som fortfarande är lite bedrövad efter förlusten i fotboll mot Tyskland.
Ha en härlig kväll! / Ingrid