En gammal mormor

Jag tycker att det är spännande med historia. Med fasa har jag insett att min egen barndom på sextiotalet också är historia i dag. Att kanske till och med jag är historia.

Måns är nio år gammal. Vid ett tillfälle berättade han för mig med inlevelse om något han hade hört talas om och som hade skett för väldigt längesedan. För att riktigt betona hur längesedan det var sa han: ”Vet du, det var till och med innan mobilerna fanns.” Det var hans referensram.

Det är härligt med barnbarn, men de är otäckt ärliga, och de kan få en att känna sig väldigt gammal.
När Alvin som idag är tio år var lite yngre och gick på förskolan, kom han hem en dag och var ledsen. Han berättade för Marie att de hade pratat på förskolan om att människor blir gamla och dör, och nu var han ledsen för att mormor skulle dö.

Marie försökte trösta honom och förklarade att hans mormor inte var så gammal. Hon skulle leva i många år till. Jag var vid det tillfället nyss fyllda femtio. Alvin som inte alls trodde på det, brusade upp mot Marie och sa: ”Men hon ser ju jättegammal ut!”

Vid ett annat tillfälle hämtade jag Marie och Alvin på Arlanda i Stockholm. Det var innan Hedda föddes, och Alvin var inte så gammal.
Det var en dryg bilresa mellan Stockholm och Torhamn. Alvin var trött och gnällig, och ju längre vi kom ju svårare var det att hålla honom på gott humör. Då kom mormor Ingrid på en lysande idé. Jag sa: ”Du Alvin, ska vi stanna vid nästa affär vi passerar och köpa lite godis? Godis har för mig alltid löst alla problem. Alvin tittade förfärat på mig och sa: ”Men mormor! Det är väl inte lördag idag heller! ”

Där fick jag.

Det är härlig med barn. Man får lära sig mycket, och man får verkligen hänga med.

Det är inte alltid så lätt att bli gammal.

Ha en härlig dag! /Ingrid