En fisketur för längesen.
Solen skiner utanför fönstret. Det är vår, och kaffet smakar fantastiskt. Felicia har kört Denise till bussen, och det är alldeles lugnt och tyst här hemma.
Jag fick en oväntat positiv respons på mitt inlägg i går. Många härliga kommentarer, som jag uppskattar så mycket! Att någon vill läsa det jag skriver känns nästan lite overkligt, men fantastiskt roligt!
En av kommentarerna kom från en mamma till en av mina första vänner här i Björkenäs. Helen. "Det är några år sedan du cyklade hit. " stod det bl.a i kommentaren. Tack Rosita för det!
Helen bodde i Jämjö tillsammans med sin mamma Rosita, pappa Moggli och sin 4 år yngre lillebror Mats.
Familjen hade en liten sommarstuga i Björkenäs, och när vi flyttade ut fann Helen och jag varandra snabbt. Vi klättrade i höet, när vi inte for runt på våra cyklar. Vi var i Elmers affär och köpte godis, och på somrarna badade vi nere vid Björkenäs camping. Brunbrända och blöta i håret köpte vi glass i kiosken innan vi cyklade hem. Fina minnen.
Vid ett tillfälle en sommar, skulle jag sova över hos Helen. Hennes mamma jobbade natt, så hon var inte hemma. Det var så mysigt och ombonat i stugan. Det fanns ingen el, utan belysningen bestod av fotogenlampor. Om jag inte minns alldeles fel så var det ett litet utedass som tillhörde också. Det var en annan tid, och andra krav på bekvämligheter. Det är med vemod jag inser att mina barnbarn aldrig kommer att få uppleva detta.
Jag kommer ihåg att jag fick lite hemlängtan framåt kvällen. Jag var inte så van vid att sova borta, och det kändes lite jobbigt. Då plockade Helens pappa fram några fiskespön, och tillsammans cyklade vi ner till havet för att fiska. Vi rodde ut i en liten eka. Det var vindstilla, och havet låg alldeles blankt. När jag i dag tänker tillbaka på den kvällen känns det nästan lite magiskt. Trollskt.
Hur det gick med fisket har jag däremot inget minne av, så förmodligen var min fiskelycka inte så god.
Kvällen avslutades med lite kortspel, och sedan somnade jag gott.
Några år senare flyttade Helene och hennes familj permanent ut till Björkenäs. Den lilla sommarstugan byggdes ut och moderniserades, och idag är den en stor vacker villa.
Men i mitt minne kan jag när som helst se Helens pappa tända upp fotogenlampan i köket, när vi kom hem efter vår fisketur. Se den lilla altanen utanför stugan, och känna smaken av det goda kaffebrödet som alltid serverades. Vilken härlig tid!
Jag fick en oväntat positiv respons på mitt inlägg i går. Många härliga kommentarer, som jag uppskattar så mycket! Att någon vill läsa det jag skriver känns nästan lite overkligt, men fantastiskt roligt!
En av kommentarerna kom från en mamma till en av mina första vänner här i Björkenäs. Helen. "Det är några år sedan du cyklade hit. " stod det bl.a i kommentaren. Tack Rosita för det!
Helen bodde i Jämjö tillsammans med sin mamma Rosita, pappa Moggli och sin 4 år yngre lillebror Mats.
Familjen hade en liten sommarstuga i Björkenäs, och när vi flyttade ut fann Helen och jag varandra snabbt. Vi klättrade i höet, när vi inte for runt på våra cyklar. Vi var i Elmers affär och köpte godis, och på somrarna badade vi nere vid Björkenäs camping. Brunbrända och blöta i håret köpte vi glass i kiosken innan vi cyklade hem. Fina minnen.
Vid ett tillfälle en sommar, skulle jag sova över hos Helen. Hennes mamma jobbade natt, så hon var inte hemma. Det var så mysigt och ombonat i stugan. Det fanns ingen el, utan belysningen bestod av fotogenlampor. Om jag inte minns alldeles fel så var det ett litet utedass som tillhörde också. Det var en annan tid, och andra krav på bekvämligheter. Det är med vemod jag inser att mina barnbarn aldrig kommer att få uppleva detta.
Jag kommer ihåg att jag fick lite hemlängtan framåt kvällen. Jag var inte så van vid att sova borta, och det kändes lite jobbigt. Då plockade Helens pappa fram några fiskespön, och tillsammans cyklade vi ner till havet för att fiska. Vi rodde ut i en liten eka. Det var vindstilla, och havet låg alldeles blankt. När jag i dag tänker tillbaka på den kvällen känns det nästan lite magiskt. Trollskt.
Hur det gick med fisket har jag däremot inget minne av, så förmodligen var min fiskelycka inte så god.
Kvällen avslutades med lite kortspel, och sedan somnade jag gott.
Några år senare flyttade Helene och hennes familj permanent ut till Björkenäs. Den lilla sommarstugan byggdes ut och moderniserades, och idag är den en stor vacker villa.
Men i mitt minne kan jag när som helst se Helens pappa tända upp fotogenlampan i köket, när vi kom hem efter vår fisketur. Se den lilla altanen utanför stugan, och känna smaken av det goda kaffebrödet som alltid serverades. Vilken härlig tid!