En eftermiddag i Ayia Napa
I går eftermiddag tog vi bussen in till Ayia Napa. Det är vänstertrafik här. Lite otäckt känns det att åka på för oss, fel sida av vägen.
I den första affären vi gick in i hittade jag en väska.
Den var så otroligt fin. Den var vit, med blommor på i olika färger. En perfekt väska för sommaren.
Innan jag fyllde femtio, hade jag aldrig ägt en handväska. Jag har alltid haft plånboken i handen, och varit så nöjd med det. Jag har tyckt att väskor är i vägen, och har alltid skyllt på att jag bara skulle lägga den ifrån mig och glömma var.
För några år sedan när min finaste Ann och jag var i Kalmar och shoppade, bestämde hon att jag nu var så gammal att jag var tvungen att skaffa en handväska. Sagt och gjort. När Ann har bestämt sig för något har jag ingenting att sätta emot.
Vi hittade en snygg axelremsväska, och den blev startskottet på min mani. Thomas brukar påstå att jag nu jobbar hårt på att ta igen alla missade handväskor under åren.
Jag vet inte varför jag tycker att det är så roligt med just väskor. Jag har inget märkvärdigt hem. Jag har en gammal bil. Skor och kläder köper jag när jag behöver. Men det är något speciellt med just väskor. Varje gång vi åker utomlands, kommer jag hem med minst en ny i bagaget.
Vi hade en jättemysig eftermiddag i Ayia Napa i går. Vi åt glass på en uteservering, shoppade lite, och tog det lugnt.
När vi kom tillbaka, hamnade vi mitt i en blomsterkarneval. Det var en fantastisk upplevelse. Många dansande barn, och bilar som körde sakta fram med otroliga blomsterarrangemang och ännu fler barn och ungdomar. Det var roligt att få vara med om.
Vid middagen på hotellet, satt en trubadur och spelade. Plötsligt, mitt under middagen började han sjunga ”happy birthday”.
Alla i matsalen började sjunga med. Själv tycker jag att födelsedagar är väldigt viktiga, så för att hedra födelsedagsbarnet ordentligt reste jag mig upp och ställde mig vid min stol.
Då riktades plötsligt alla blickar mot mig. Folk log, och sjöng. Med fasa insåg jag att människorna på restaurangen trodde att det var jag som fyllde år. Det var bara att sätta sig igen, men skadan var redan skedd. Jag fick sitta där och hålla god min tills sången var slut.
Idag är det vår sista dag här. Veckan har gått fort, men än har vi tid att njuta. Och nu undrar ni kanske, blev det någon väska? Det blev det.
Ha en härlig dag! / Ingrid
I den första affären vi gick in i hittade jag en väska.
Den var så otroligt fin. Den var vit, med blommor på i olika färger. En perfekt väska för sommaren.
Innan jag fyllde femtio, hade jag aldrig ägt en handväska. Jag har alltid haft plånboken i handen, och varit så nöjd med det. Jag har tyckt att väskor är i vägen, och har alltid skyllt på att jag bara skulle lägga den ifrån mig och glömma var.
För några år sedan när min finaste Ann och jag var i Kalmar och shoppade, bestämde hon att jag nu var så gammal att jag var tvungen att skaffa en handväska. Sagt och gjort. När Ann har bestämt sig för något har jag ingenting att sätta emot.
Vi hittade en snygg axelremsväska, och den blev startskottet på min mani. Thomas brukar påstå att jag nu jobbar hårt på att ta igen alla missade handväskor under åren.
Jag vet inte varför jag tycker att det är så roligt med just väskor. Jag har inget märkvärdigt hem. Jag har en gammal bil. Skor och kläder köper jag när jag behöver. Men det är något speciellt med just väskor. Varje gång vi åker utomlands, kommer jag hem med minst en ny i bagaget.
Vi hade en jättemysig eftermiddag i Ayia Napa i går. Vi åt glass på en uteservering, shoppade lite, och tog det lugnt.
När vi kom tillbaka, hamnade vi mitt i en blomsterkarneval. Det var en fantastisk upplevelse. Många dansande barn, och bilar som körde sakta fram med otroliga blomsterarrangemang och ännu fler barn och ungdomar. Det var roligt att få vara med om.
Vid middagen på hotellet, satt en trubadur och spelade. Plötsligt, mitt under middagen började han sjunga ”happy birthday”.
Alla i matsalen började sjunga med. Själv tycker jag att födelsedagar är väldigt viktiga, så för att hedra födelsedagsbarnet ordentligt reste jag mig upp och ställde mig vid min stol.
Då riktades plötsligt alla blickar mot mig. Folk log, och sjöng. Med fasa insåg jag att människorna på restaurangen trodde att det var jag som fyllde år. Det var bara att sätta sig igen, men skadan var redan skedd. Jag fick sitta där och hålla god min tills sången var slut.
Idag är det vår sista dag här. Veckan har gått fort, men än har vi tid att njuta. Och nu undrar ni kanske, blev det någon väska? Det blev det.
Ha en härlig dag! / Ingrid