En båt till Ullared
När jag skriver detta sitter jag i en solstol nere på badplatsen vid campingen i Kristianopel. Fyra av barnbarnen och Denise, har legat i vattnet sedan vi kom hit. Den lille yngste sover gott i sin vagn. Thomas sitter vid sidan om mig. Vi har krupit in i skuggan, men det är varmt.
Vi har haft några härliga dagar med barnen. Vi har badat mycket. I går kväll gick vi ner till Björkenäs camping och spenderade några timmar där, med bad, lek och glass.
Ungarna somnade runt elva i går kväll, och vaknade halv fyra i morse…
Och nu är vi här. Lite medhavd fika, ännu mer bad, och slutligen en mjukglass från kiosken står på schemat.
Tjejerna är i Ullared. Härliga Ullared. Så många gånger har jag och bilen styrt kosan dit, och lika många gånger har den kommit hem överlastad av alla livsviktiga billiga varor som jag plötsligt har behövt.
Vid ett tillfälle bestämde jag och mina väninnor Gunilla och Liselott oss för att åka till Ullared. Sagt och gjort. En tidig morgon runt 05.00, gav vi oss iväg.
Vi hade en fantastisk bilresa. Vi pratade och skrattade, ända tills vi upptäckte att vi hade kört rejält fel.
Vi stannade, och klurade på hur vi skulle göra.
Till slut gick vi in på en mack. En mycket trevlig kvinna bakom disken förstod vårt dilemma. Hon ville verkligen hjälpa till.
Ur en hylla plockade hon fram en broschyr med en karta i. Det visade sig snart att snabbaste vägen till Ullared var med linfärja…
Jag är lite ledsen för att vi inte tog den. Jag har aldrig någonsin hört talas om någon som tar båten till Ullared. Vi kunde ha blivit de första.
Men till slut kom vi på rätt väg. Glada i hågen fortsatte vi vår resa.
Vid ett ställe där vi passerade pågick det ett stort vägarbete. Vi vinkade ivrigt och glatt åt vägarbetarna när vi passerade. Vi skrattade gott åt deras förvånade miner.
Efter någon kilometer var vägarbetet slut. När vi passerade skylten att vägarbete upphör, stod en hel hop av vägarbetare och vinkade febrilt åt oss under glada tillrop. Då tjöt vi av skratt!
Inte vill jag veta vad de tänkte om oss köpglada, på den tiden ganska unga tjejer. Men en sak är säker. Walkie talkien hade gått varm.
Fynden i Ullared är inte längre lika stora som när barnen var små. Behovet av att handla billigt är inte heller lika stort.
Trots det fortsätter jag att åka dit varje år. Jag njuter av mitt sällskap i bilen, och av en massa god mat på lunchen. Jag tycker att det är lite skönt att komma hemifrån, och framför allt så väntar jag fortfarande på det ultimata fyndet!
Ha en härlig dag! / Ingrid
Vi har haft några härliga dagar med barnen. Vi har badat mycket. I går kväll gick vi ner till Björkenäs camping och spenderade några timmar där, med bad, lek och glass.
Ungarna somnade runt elva i går kväll, och vaknade halv fyra i morse…
Och nu är vi här. Lite medhavd fika, ännu mer bad, och slutligen en mjukglass från kiosken står på schemat.
Tjejerna är i Ullared. Härliga Ullared. Så många gånger har jag och bilen styrt kosan dit, och lika många gånger har den kommit hem överlastad av alla livsviktiga billiga varor som jag plötsligt har behövt.
Vid ett tillfälle bestämde jag och mina väninnor Gunilla och Liselott oss för att åka till Ullared. Sagt och gjort. En tidig morgon runt 05.00, gav vi oss iväg.
Vi hade en fantastisk bilresa. Vi pratade och skrattade, ända tills vi upptäckte att vi hade kört rejält fel.
Vi stannade, och klurade på hur vi skulle göra.
Till slut gick vi in på en mack. En mycket trevlig kvinna bakom disken förstod vårt dilemma. Hon ville verkligen hjälpa till.
Ur en hylla plockade hon fram en broschyr med en karta i. Det visade sig snart att snabbaste vägen till Ullared var med linfärja…
Jag är lite ledsen för att vi inte tog den. Jag har aldrig någonsin hört talas om någon som tar båten till Ullared. Vi kunde ha blivit de första.
Men till slut kom vi på rätt väg. Glada i hågen fortsatte vi vår resa.
Vid ett ställe där vi passerade pågick det ett stort vägarbete. Vi vinkade ivrigt och glatt åt vägarbetarna när vi passerade. Vi skrattade gott åt deras förvånade miner.
Efter någon kilometer var vägarbetet slut. När vi passerade skylten att vägarbete upphör, stod en hel hop av vägarbetare och vinkade febrilt åt oss under glada tillrop. Då tjöt vi av skratt!
Inte vill jag veta vad de tänkte om oss köpglada, på den tiden ganska unga tjejer. Men en sak är säker. Walkie talkien hade gått varm.
Fynden i Ullared är inte längre lika stora som när barnen var små. Behovet av att handla billigt är inte heller lika stort.
Trots det fortsätter jag att åka dit varje år. Jag njuter av mitt sällskap i bilen, och av en massa god mat på lunchen. Jag tycker att det är lite skönt att komma hemifrån, och framför allt så väntar jag fortfarande på det ultimata fyndet!
Ha en härlig dag! / Ingrid