En älskad husbil
Idag har Thomas plockat ur husbilen. Vi har bestämt oss för att sälja den. Det var inget svårt beslut, men nu när det börjar gå upp för oss vad det innebär, känns det lite vemodigt.
Som vi har älskat den här husbilen. Så mycket roligt vi har haft i den, och så många platser vi har fått uppleva med den.
Jag kommer ihåg den där gången när vi fick för oss att vi skulle åka och titta på husbilar nere i Pukavik i Karlshamn. Ett ryck, en tanke, och två lika galna varelser.
Nere på husbilsfirman föll vi båda lika pladask för den här bilen. När vi åkte därifrån var vi rörande överens om att vi skulle vara förnuftiga. Husbilen var dyr, och vi kunde använda de pengarna så mycket bättre.
En vecka senare hade vi skrivit på alla papper. Husbilen var vår. Förnuftet var ett minne blott.
Det är jag så glad för. Inte för mitt liv hade jag velat vara utan de här åren.
Jag kommer så väl ihåg när vi hämtade husbilen. Det var den 17 juni 2012. Det småregnade, och blåste kallt. Vad gjorde det.
Vi var så lyckliga när vi körde ut den från parkeringen. Husbilen glänste. Den var så fin. Denise sken som en sol där hon satt i fåtöljen där framme. Jag körde efter med Volvon.
Vi körde till Mc´Donalds i Karlshamn och köpte varsin meny. Sedan satt vi där på parkeringen inne i vår nyinköpta husbil och åt vårt allra första måltid. Den skulle följas av många många fler.
Första åren var vi ute och körde så fort vi fick möjlighet. Vi utforskade västkusten, och Gotland. Vi körde nere i Europa. Norge var fantastiskt vackert, och jag var fascinerad över alla deras tunnlar.
När vi inte hade så mycket tid åkte vi till Öland, eller tog en runda till Björkenäs. Det var före husvagnens tid.
Det är mycket nostalgi nu. Det är nästan så vi ångrar oss. Men det är som det är. Man kan inte ha en husbil som bara står.
Det är bättre att en annan familj kan få glädjas åt vår pärla. Få uppleva den glädje som vi har gjort under de här åren, och få möjlighet att känna den frihet som husbilslivet ger.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Som vi har älskat den här husbilen. Så mycket roligt vi har haft i den, och så många platser vi har fått uppleva med den.
Jag kommer ihåg den där gången när vi fick för oss att vi skulle åka och titta på husbilar nere i Pukavik i Karlshamn. Ett ryck, en tanke, och två lika galna varelser.
Nere på husbilsfirman föll vi båda lika pladask för den här bilen. När vi åkte därifrån var vi rörande överens om att vi skulle vara förnuftiga. Husbilen var dyr, och vi kunde använda de pengarna så mycket bättre.
En vecka senare hade vi skrivit på alla papper. Husbilen var vår. Förnuftet var ett minne blott.
Det är jag så glad för. Inte för mitt liv hade jag velat vara utan de här åren.
Jag kommer så väl ihåg när vi hämtade husbilen. Det var den 17 juni 2012. Det småregnade, och blåste kallt. Vad gjorde det.
Vi var så lyckliga när vi körde ut den från parkeringen. Husbilen glänste. Den var så fin. Denise sken som en sol där hon satt i fåtöljen där framme. Jag körde efter med Volvon.
Vi körde till Mc´Donalds i Karlshamn och köpte varsin meny. Sedan satt vi där på parkeringen inne i vår nyinköpta husbil och åt vårt allra första måltid. Den skulle följas av många många fler.
Första åren var vi ute och körde så fort vi fick möjlighet. Vi utforskade västkusten, och Gotland. Vi körde nere i Europa. Norge var fantastiskt vackert, och jag var fascinerad över alla deras tunnlar.
När vi inte hade så mycket tid åkte vi till Öland, eller tog en runda till Björkenäs. Det var före husvagnens tid.
Det är mycket nostalgi nu. Det är nästan så vi ångrar oss. Men det är som det är. Man kan inte ha en husbil som bara står.
Det är bättre att en annan familj kan få glädjas åt vår pärla. Få uppleva den glädje som vi har gjort under de här åren, och få möjlighet att känna den frihet som husbilslivet ger.
Ha en härlig kväll! / Ingrid