Drömmen om fotbolls- WM är över
Nu är WM i fotboll över för Sveriges del. Mitt under Elin och Tobias bröllop förlorade fotbollslandslaget mot England med 2-0.
Hade de vunnit hade jag förmodligen skrivit ”vi” istället för fotbollslandslaget.
Det är lite spännande. Det är ”vi” som vinner, och ”de”som förlorar. Då förlusten svider känner vi oss inte lika inkluderade. Då är vi inte lika solidariska.
När vi kom upp till Stockholm i lördags var hela staden full av entusiastiska människor med lysande gul-blå Sverige-tröjor. Det var en sådan härlig stämning. Folk pratade och skrattade, och uteserveringarna var fyllda av alla vinstsugna svenskar.
Tele 2 Arena låg precis utanför vårt hotell. De skulle visa kvartsfinalen mellan Sverige och England på en gigantisk storbilds-tv.
Förväntningarna var skyhöga. Det här WM-et har gått till historien som skrällarnas WM, och visst skulle Sverige ta sig till semifinal!
På en banderoll utanför Arenan rullade texten: ”Alla biljetter slutsålda”. 35000 människor hade köpt biljetter och skulle se matchen tillsammans.
Hotellet där vi bodde var fullt av entusiastiska fotbollssupportrar. Alla bar de Sverigetröjor, och alla var de lika glada.
Jag är inte speciellt intresserad av bollsporter. Jag går gärna upp med en bra bok när Thomas tittar på fotboll. Han skrämmer slaget på mig varje gång Sverige gör ett mål, och han flyger upp ur soffan. Det är lika bra att hålla sig undan.
Men ju längre Sverige har kommit i WM, ju mer intresserad har jag blivit. Jag har inte sett matcherna, men jag har ändå på slutet haft koll på vem Sverige har spelat mot och hur det har gått. Även jag hade lite pirr i magen inför kvartsfinalen. Hade Sverige gått vidare hade jag förmodligen sett semifinalen.
Det är otroligt vad ett WM förenar ett land. På jobbet har fikarummet varit fullt av fotbollsprat, och kommersen runt det här har varit enorm. Reserverade svenskar pratar plötsligt med alla som bär de här lysande tröjorna, så fulla av hopp. Ölet flödar och livet leker.
Folk har varit tillbaka i WM 1994 då Sverige tog brons. Många har trott och hoppats på en repris.
Nu är drömmen om WM borta. Sverige har åkt ut. Det blir ingen repris på 1994.
Stämningen på hotellet var ganska avslagen igår när vi checkade ut. Sverigetröjorna var utbytta mot vanliga kläder, och ordningen var återställd. Ingen pratade längre med varandra.
Tänk om vi hade kunnat ta vara på den här glädjen. Tänk om vi hade kunnat prata och skämta med varandra lite mer, oavsett om det är WM eller inte. Tänk om vi hade kunnat fortsätta att sitta på uteserveringarna och stråla av förväntan, även av andra anledningar.
Jag vet inte om det är möjligt. Tanken tilltalar mig. Jag kommer inte att sakna fotbolls-WM. Men jag kommer att sakna mycket av det som det förde med sig.
Ha en härlig dag! / Ingrid
Hade de vunnit hade jag förmodligen skrivit ”vi” istället för fotbollslandslaget.
Det är lite spännande. Det är ”vi” som vinner, och ”de”som förlorar. Då förlusten svider känner vi oss inte lika inkluderade. Då är vi inte lika solidariska.
När vi kom upp till Stockholm i lördags var hela staden full av entusiastiska människor med lysande gul-blå Sverige-tröjor. Det var en sådan härlig stämning. Folk pratade och skrattade, och uteserveringarna var fyllda av alla vinstsugna svenskar.
Tele 2 Arena låg precis utanför vårt hotell. De skulle visa kvartsfinalen mellan Sverige och England på en gigantisk storbilds-tv.
Förväntningarna var skyhöga. Det här WM-et har gått till historien som skrällarnas WM, och visst skulle Sverige ta sig till semifinal!
På en banderoll utanför Arenan rullade texten: ”Alla biljetter slutsålda”. 35000 människor hade köpt biljetter och skulle se matchen tillsammans.
Hotellet där vi bodde var fullt av entusiastiska fotbollssupportrar. Alla bar de Sverigetröjor, och alla var de lika glada.
Jag är inte speciellt intresserad av bollsporter. Jag går gärna upp med en bra bok när Thomas tittar på fotboll. Han skrämmer slaget på mig varje gång Sverige gör ett mål, och han flyger upp ur soffan. Det är lika bra att hålla sig undan.
Men ju längre Sverige har kommit i WM, ju mer intresserad har jag blivit. Jag har inte sett matcherna, men jag har ändå på slutet haft koll på vem Sverige har spelat mot och hur det har gått. Även jag hade lite pirr i magen inför kvartsfinalen. Hade Sverige gått vidare hade jag förmodligen sett semifinalen.
Det är otroligt vad ett WM förenar ett land. På jobbet har fikarummet varit fullt av fotbollsprat, och kommersen runt det här har varit enorm. Reserverade svenskar pratar plötsligt med alla som bär de här lysande tröjorna, så fulla av hopp. Ölet flödar och livet leker.
Folk har varit tillbaka i WM 1994 då Sverige tog brons. Många har trott och hoppats på en repris.
Nu är drömmen om WM borta. Sverige har åkt ut. Det blir ingen repris på 1994.
Stämningen på hotellet var ganska avslagen igår när vi checkade ut. Sverigetröjorna var utbytta mot vanliga kläder, och ordningen var återställd. Ingen pratade längre med varandra.
Tänk om vi hade kunnat ta vara på den här glädjen. Tänk om vi hade kunnat prata och skämta med varandra lite mer, oavsett om det är WM eller inte. Tänk om vi hade kunnat fortsätta att sitta på uteserveringarna och stråla av förväntan, även av andra anledningar.
Jag vet inte om det är möjligt. Tanken tilltalar mig. Jag kommer inte att sakna fotbolls-WM. Men jag kommer att sakna mycket av det som det förde med sig.
Ha en härlig dag! / Ingrid