Det älskade kaffet
Söndag morgon. Jag vaknar upp i Emmaboda. Thomas och Denise sover fortfarande. Det är skönt att ha dem omkring sig.
Katten Elsa har somnat i sin stol och sover djupt. Trött efter en natt i det fria.
En rykande mugg kaffe står på fönsterbrädan. Det är dagens första kaffe, och det smakar himmelskt. Det här är min stund.
När mina barn var små drack jag mycket kaffe. Många koppar varje dag. Jag började alltid dagen med att brygga tolv koppar i percualtorn.
Med en mugg kaffe i handen tog jag mig sedan an dagens uppgifter med liv och lust. Rätt var det var hittade jag inte min mugg. Då gick jag ner och fyllde på en ny. Till slut var hela huset fullt av halvfulla kaffemuggar.
Det pratar mina barn om ibland. Om alla kaffemuggar som stod överallt, och hur jag varje kväll plockade ihop dem. Vi har alla olika barndomsminnen…
Tretton år gammal började jag dricka kaffe. Det var egentligen inte för kaffets skull. Av en händelse fick jag smak på hur gott mammas bullar smakade om jag doppade dem i kaffe. Eftersom jag inte fick hålla på att hälla ut en massa kaffe som jag hade doppat i, var jag tvungen att lära mig att dricka upp det.
Mormor sa, att nu var jag vuxen. Nu skulle jag bara som hon lära mig att dricka på bit.
När jag vill kan jag se mormor framför mig när hon häller upp det kokande kaffet i sin tunna kaffekopp. Hur hon tog en sockerbit ur skålen och bröt den i två bitar. Den ena la hon på bordet, och den andra stoppade hon i munnen.
Vant lyfte hon upp den skira kaffekoppen och slog ut den heta drycken på fatet. Hon lyfte upp fatet och balanserade det säkert mellan tummen, pekfingret och lillfingret. Hon blundade och blåste försiktigt på det varma kaffet. Njutningsfullt sög hon sedan in det genom sockerbiten hon hade i munnen.
Finaste mormor. Borta sedan så många år, men fortfarande så saknad.
Jag doppar inte längre. Inte heller dricker jag på bit. Mormors tunna kaffekopp är sedan många år utbytt mot en robust mugg.
Det spelar ingen roll.
Jag är helt övertygad om att jag njuter lika mycket av min första kopp kaffe för dagen, som mormor gjorde.
Ha en härlig dag! / Ingrid
Katten Elsa har somnat i sin stol och sover djupt. Trött efter en natt i det fria.
En rykande mugg kaffe står på fönsterbrädan. Det är dagens första kaffe, och det smakar himmelskt. Det här är min stund.
När mina barn var små drack jag mycket kaffe. Många koppar varje dag. Jag började alltid dagen med att brygga tolv koppar i percualtorn.
Med en mugg kaffe i handen tog jag mig sedan an dagens uppgifter med liv och lust. Rätt var det var hittade jag inte min mugg. Då gick jag ner och fyllde på en ny. Till slut var hela huset fullt av halvfulla kaffemuggar.
Det pratar mina barn om ibland. Om alla kaffemuggar som stod överallt, och hur jag varje kväll plockade ihop dem. Vi har alla olika barndomsminnen…
Tretton år gammal började jag dricka kaffe. Det var egentligen inte för kaffets skull. Av en händelse fick jag smak på hur gott mammas bullar smakade om jag doppade dem i kaffe. Eftersom jag inte fick hålla på att hälla ut en massa kaffe som jag hade doppat i, var jag tvungen att lära mig att dricka upp det.
Mormor sa, att nu var jag vuxen. Nu skulle jag bara som hon lära mig att dricka på bit.
När jag vill kan jag se mormor framför mig när hon häller upp det kokande kaffet i sin tunna kaffekopp. Hur hon tog en sockerbit ur skålen och bröt den i två bitar. Den ena la hon på bordet, och den andra stoppade hon i munnen.
Vant lyfte hon upp den skira kaffekoppen och slog ut den heta drycken på fatet. Hon lyfte upp fatet och balanserade det säkert mellan tummen, pekfingret och lillfingret. Hon blundade och blåste försiktigt på det varma kaffet. Njutningsfullt sög hon sedan in det genom sockerbiten hon hade i munnen.
Finaste mormor. Borta sedan så många år, men fortfarande så saknad.
Jag doppar inte längre. Inte heller dricker jag på bit. Mormors tunna kaffekopp är sedan många år utbytt mot en robust mugg.
Det spelar ingen roll.
Jag är helt övertygad om att jag njuter lika mycket av min första kopp kaffe för dagen, som mormor gjorde.
Ha en härlig dag! / Ingrid