Den märkliga tiden
Vi hade en sådan mysig dag igår. Denise var så nöjd. Det känns gott inombords.
Det var ett härligt väder nere vid husvagnen, och det fläktade skönt.
Vi åt smörgåstårta, pratade och skrattade. När alla hade gått hem, tog Thomas, Denise och jag ett parti poker i förtältet. Det var en passande avslutning på en fantastisk dag.
Jag vann naturligtvis.
Idag ska vi passa Alvin och Hedda, medan Marie ger sig av till bästisen Elina i Jönköping. De har hållit ihop i en massa år. De har hittat på en massa galna saker. Jag är tacksam över att jag säkert inte vet hälften. Det är väl så det är med oss mammor. Vi ska inte veta allt.
Marie kan behöva komma iväg lite, och det ska bli roligt att få rå om barnen. Vi har fortfarande inte bestämt oss för vad vi ska hitta på.
Hedda börjar bli sig själv igen. Det har varit så mycket oro runt henne den senaste tiden, och det är så skönt att äntligen kunna lägga den bakom sig.
Idag skulle jag ha varit nere i Hallarum, och fikat med ett gäng trevliga människor som brukar träffas där. Jag har sett fram emot det länge, men det kommer alltid något emellan.
Det är svårt det där med tid. Jag såg framför mig innan jag slutade, hur jag skulle sitta nere vid bryggan och doppa fötterna. Av någon underlig anledning lyckas jag inte riktigt få till det. Jag är alldeles för social, och tycker om att ha människor omkring mig. Kanske blir det annorlunda när Thomas börjar jobba.
Han har fått lite extra semester, och är fortfarande hemma. Det känns bra. Vi funderar på att ta en runda med husbilen nästa vecka. Vi får väl se.
Just nu sitter jag uppkrupen i förtältet med paddan i knäet. Thomas snarkar inne i husvagnen, och Denise sover uppe hos mormor. Jag har lovat att väcka henne när jag kommer upp. Hon älskar de här tidiga morgonstunderna i mormors kök, med ett glas mjölk och mormors hembakade smålandskringlor.
Den lilla rävungen hörs utanför, och korna råmar nere på sjöängen. Gässen flyger ovanför husvagnstaket. Underbara paradis!
Ha en härlig dag! / Ingrid
Det var ett härligt väder nere vid husvagnen, och det fläktade skönt.
Vi åt smörgåstårta, pratade och skrattade. När alla hade gått hem, tog Thomas, Denise och jag ett parti poker i förtältet. Det var en passande avslutning på en fantastisk dag.
Jag vann naturligtvis.
Idag ska vi passa Alvin och Hedda, medan Marie ger sig av till bästisen Elina i Jönköping. De har hållit ihop i en massa år. De har hittat på en massa galna saker. Jag är tacksam över att jag säkert inte vet hälften. Det är väl så det är med oss mammor. Vi ska inte veta allt.
Marie kan behöva komma iväg lite, och det ska bli roligt att få rå om barnen. Vi har fortfarande inte bestämt oss för vad vi ska hitta på.
Hedda börjar bli sig själv igen. Det har varit så mycket oro runt henne den senaste tiden, och det är så skönt att äntligen kunna lägga den bakom sig.
Idag skulle jag ha varit nere i Hallarum, och fikat med ett gäng trevliga människor som brukar träffas där. Jag har sett fram emot det länge, men det kommer alltid något emellan.
Det är svårt det där med tid. Jag såg framför mig innan jag slutade, hur jag skulle sitta nere vid bryggan och doppa fötterna. Av någon underlig anledning lyckas jag inte riktigt få till det. Jag är alldeles för social, och tycker om att ha människor omkring mig. Kanske blir det annorlunda när Thomas börjar jobba.
Han har fått lite extra semester, och är fortfarande hemma. Det känns bra. Vi funderar på att ta en runda med husbilen nästa vecka. Vi får väl se.
Just nu sitter jag uppkrupen i förtältet med paddan i knäet. Thomas snarkar inne i husvagnen, och Denise sover uppe hos mormor. Jag har lovat att väcka henne när jag kommer upp. Hon älskar de här tidiga morgonstunderna i mormors kök, med ett glas mjölk och mormors hembakade smålandskringlor.
Den lilla rävungen hörs utanför, och korna råmar nere på sjöängen. Gässen flyger ovanför husvagnstaket. Underbara paradis!
Ha en härlig dag! / Ingrid