Den lilla hemsamariten
När jag var ung jobbade jag några somrar inom hemtjänsten. På den tiden hade de gamla inte insatser som idag, utan istället hade man beslut på ett visst antal timmar.
Det var några härliga somrar. Jag trivdes så bra, och det var inte alls den stressen som jag har förstått att det är idag. Man hade tid med de gamla, och tanken var att de fick använda sina timmar till det de kände att de behövde. Detta innefattade också socialt umgänge.
Det var ett tacksamt jobb. Man fick så mycket tillbaka. Man var alltid välkommen när man kom. En del äldre damer hade redan dammat, för att jag skulle hinna dricka en kopp kaffe. Det blev mycket kaffe. Mycket goda kakor. Jag gick upp en massa i vikt.
Det fanns en del speciella människor på landsbygden på den tiden. De är borta idag, och det är lite sorgligt.
Långt uppe i skogarna bodde en liten farbror. Han var liten och rund, och han hade alltid hängslen med kungakronor på. Han hade åtta olika lås på dörren. Inne i farstun stod en yxa som han skulle försvara sig med om han fick objudna gäster.
Varje måndag hade han två timmar beviljat. Då skulle man först städa av hans lilla hus. Efter det skulle man göra köttbullar av köttfärsen som han hade fått hemkört från affären. Ibland på sommaren var köttfärsen som hade legat sedan fredagen innan pinsur. Det tyckte han inte gjorde något. Han bara skrattade, och det var bara att steka.
En annan man hade diabetes. När jag lagade sås åt honom vid ett tillfälle förväxlade jag saltet med socker. Han åt och tyckte att såsen var ovanligt god. Flera dagar gick jag efter det runt och var livrädd för att han skulle dö.
Min dotter Marie var mycket imponerad av mitt arbete. Hennes drömjobb när hon var liten var ”att städa hos andra”. Hon var med mig ibland, och det tyckte de gamla var så roligt.
Det tyckte inte hennes mormor. Varje gång Marie kom hem till mina föräldrar for hon runt med sopborsten, och pratade högljutt om hur smutsigt det var. Jag vet att mamma var lite trött på henne under den perioden. Hon hade fullt upp med arbetet ute på gården och hann inte alltid med städningen.
Förmodligen var mormors smutsiga golv även ett hett samtalsämne hos dagmamman.
Marie städar inte hos andra i dag. Istället jobbar hon som chef över andra som städar hos andra. Hon trivs bra med det.
Jag städar inte heller så mycket längre. Jag prioriterar annat. Livet är så kort. Det gäller att hinna med att leva det ordentligt.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Det var några härliga somrar. Jag trivdes så bra, och det var inte alls den stressen som jag har förstått att det är idag. Man hade tid med de gamla, och tanken var att de fick använda sina timmar till det de kände att de behövde. Detta innefattade också socialt umgänge.
Det var ett tacksamt jobb. Man fick så mycket tillbaka. Man var alltid välkommen när man kom. En del äldre damer hade redan dammat, för att jag skulle hinna dricka en kopp kaffe. Det blev mycket kaffe. Mycket goda kakor. Jag gick upp en massa i vikt.
Det fanns en del speciella människor på landsbygden på den tiden. De är borta idag, och det är lite sorgligt.
Långt uppe i skogarna bodde en liten farbror. Han var liten och rund, och han hade alltid hängslen med kungakronor på. Han hade åtta olika lås på dörren. Inne i farstun stod en yxa som han skulle försvara sig med om han fick objudna gäster.
Varje måndag hade han två timmar beviljat. Då skulle man först städa av hans lilla hus. Efter det skulle man göra köttbullar av köttfärsen som han hade fått hemkört från affären. Ibland på sommaren var köttfärsen som hade legat sedan fredagen innan pinsur. Det tyckte han inte gjorde något. Han bara skrattade, och det var bara att steka.
En annan man hade diabetes. När jag lagade sås åt honom vid ett tillfälle förväxlade jag saltet med socker. Han åt och tyckte att såsen var ovanligt god. Flera dagar gick jag efter det runt och var livrädd för att han skulle dö.
Min dotter Marie var mycket imponerad av mitt arbete. Hennes drömjobb när hon var liten var ”att städa hos andra”. Hon var med mig ibland, och det tyckte de gamla var så roligt.
Det tyckte inte hennes mormor. Varje gång Marie kom hem till mina föräldrar for hon runt med sopborsten, och pratade högljutt om hur smutsigt det var. Jag vet att mamma var lite trött på henne under den perioden. Hon hade fullt upp med arbetet ute på gården och hann inte alltid med städningen.
Förmodligen var mormors smutsiga golv även ett hett samtalsämne hos dagmamman.
Marie städar inte hos andra i dag. Istället jobbar hon som chef över andra som städar hos andra. Hon trivs bra med det.
Jag städar inte heller så mycket längre. Jag prioriterar annat. Livet är så kort. Det gäller att hinna med att leva det ordentligt.
Ha en härlig kväll! / Ingrid