Den farliga värmen
När jag skriver det här sitter jag återigen nere på stranden nedanför gården i en brassestol. Det är onsdag, och fortfarande alldeles för varmt. Jag ligger mest i havet just nu.
Igår eftermiddag när vi kom hem från Kristianopel med alla barnbarnen, var lilla Hedda inte alls i form. Hon var röd om kinderna, och inte hågad på någonting.
Jag tog in henne i husvagnen, och hon la sig på soffan. Någon timme senare körde jag hem henne till Torhamn.
Vid halv sju på kvällen ringde Marie och var lite orolig. Hedda hade fått hög feber, och var inte alls pigg. Jag lugnade henne med att vi hade varit ute hela dagen, och att hon ”bara” gav sig för värmen.
Halv tio ringde Marie igen. Då var Hedda nästan inte kontaktbar. Febern var hög, trots att hon fått alvedon drygt en halvtimme tidigare. Vi pratade snabbt, och Marie ringde sedan upp sjukvårdsupplysningen.
På 1177 frågade sjuksköterskan som Marie fick prata med, om Hedda kunde böja huvudet från hakan och bakåt. Det kunde hon. Sköterskan lugnade då Marie med att de kunde avvakta med att åka in till sjukhuset.
Marie blev uppmanad att ta ut Hedda utomhus, och lägga våta handdukar om henne. Hon skulle erbjuda henne allt det som man annars inte ska ge till barn. Salta chips, saltade popcorn, starkt blandad saft, och allt annat med salt och socker i.
Marie skulle också återkoppla till 1177 efter två timmar, för att bestämma om de trots allt behövde åka in till sjukhuset.
Det var så otäckt. Marie upprepade flera gånger att Thomas och jag inte hade gjort något fel. Att detta inte hade gått att förutspå. Ändå kände jag mig skyldig. Tänk om det hade hänt den lilla skruttan något. Då hade jag aldrig förlåtit mig själv.
Idag mår Hedda bättre. Hon har fortfarande feber, men ligger i en soffa med en stor fläkt bredvid sig. Storebror Alvin, och kusinerna Måns och Varg passar upp henne så fort de hinner. Det är bra. Hedda är i goda händer.
Man hör varje år om folk som dör av värmen. Det har alltid känts så avlägset. Plötsligt var det allvar. På riktigt. Tanken svindlar. Vår lilla Hedda.
Jag har fått mig en tankeställare. Jag ska aldrig mer nonchalera att någon mår dåligt efter en dag i solen.
Jag försökte köpa hem vätskeersättning i förmiddags, bara för att ha det hemma. Det var slut överallt. På Maxi hade man satt upp ett recept på den tomma hyllan, på hur man själv med enkla medel kan tillverka det hemma. Jag får prova.
Jag har också köpt hem en massa dricka, och från och med nu ska jag kontrollera att alla i familjen dricker som de ska. Särskilt barnen.
Jag förmanande strängt Denise som åkte till Emmaboda idag, om att hon måste höra av sig med en gång om hon känner sig konstig. Hon suckade och nickade. Denise tycker att jag är hispig. Det kan så vara. Det får hon ta lilla fröken.
Allt har gått bra med Hedda. Hon kommer att piggna till. Snart kommer hon att vara lika full av energi som hon brukar.
Vi har lärt oss mycket av det här, och förhoppningsvis ska det aldrig behöva hända igen!
Ha en härlig dag! / Ingrid
Igår eftermiddag när vi kom hem från Kristianopel med alla barnbarnen, var lilla Hedda inte alls i form. Hon var röd om kinderna, och inte hågad på någonting.
Jag tog in henne i husvagnen, och hon la sig på soffan. Någon timme senare körde jag hem henne till Torhamn.
Vid halv sju på kvällen ringde Marie och var lite orolig. Hedda hade fått hög feber, och var inte alls pigg. Jag lugnade henne med att vi hade varit ute hela dagen, och att hon ”bara” gav sig för värmen.
Halv tio ringde Marie igen. Då var Hedda nästan inte kontaktbar. Febern var hög, trots att hon fått alvedon drygt en halvtimme tidigare. Vi pratade snabbt, och Marie ringde sedan upp sjukvårdsupplysningen.
På 1177 frågade sjuksköterskan som Marie fick prata med, om Hedda kunde böja huvudet från hakan och bakåt. Det kunde hon. Sköterskan lugnade då Marie med att de kunde avvakta med att åka in till sjukhuset.
Marie blev uppmanad att ta ut Hedda utomhus, och lägga våta handdukar om henne. Hon skulle erbjuda henne allt det som man annars inte ska ge till barn. Salta chips, saltade popcorn, starkt blandad saft, och allt annat med salt och socker i.
Marie skulle också återkoppla till 1177 efter två timmar, för att bestämma om de trots allt behövde åka in till sjukhuset.
Det var så otäckt. Marie upprepade flera gånger att Thomas och jag inte hade gjort något fel. Att detta inte hade gått att förutspå. Ändå kände jag mig skyldig. Tänk om det hade hänt den lilla skruttan något. Då hade jag aldrig förlåtit mig själv.
Idag mår Hedda bättre. Hon har fortfarande feber, men ligger i en soffa med en stor fläkt bredvid sig. Storebror Alvin, och kusinerna Måns och Varg passar upp henne så fort de hinner. Det är bra. Hedda är i goda händer.
Man hör varje år om folk som dör av värmen. Det har alltid känts så avlägset. Plötsligt var det allvar. På riktigt. Tanken svindlar. Vår lilla Hedda.
Jag har fått mig en tankeställare. Jag ska aldrig mer nonchalera att någon mår dåligt efter en dag i solen.
Jag försökte köpa hem vätskeersättning i förmiddags, bara för att ha det hemma. Det var slut överallt. På Maxi hade man satt upp ett recept på den tomma hyllan, på hur man själv med enkla medel kan tillverka det hemma. Jag får prova.
Jag har också köpt hem en massa dricka, och från och med nu ska jag kontrollera att alla i familjen dricker som de ska. Särskilt barnen.
Jag förmanande strängt Denise som åkte till Emmaboda idag, om att hon måste höra av sig med en gång om hon känner sig konstig. Hon suckade och nickade. Denise tycker att jag är hispig. Det kan så vara. Det får hon ta lilla fröken.
Allt har gått bra med Hedda. Hon kommer att piggna till. Snart kommer hon att vara lika full av energi som hon brukar.
Vi har lärt oss mycket av det här, och förhoppningsvis ska det aldrig behöva hända igen!
Ha en härlig dag! / Ingrid