Dag 1 på semestern
Ännu en dag går mot sitt slut. Men än har vi några timmar kvar, innan det är dags för sängen.
Hotellet vi bor på är ett av de mindre. Det ligger ca 50 meter från havet, och orkar man inte gå hela den vägen så finns det en pool precis utanför. Hotellet är nybyggt, och utsikten från vårt rum är magnifik.
Det känns så lyxigt att få göra bara det som faller en in. Att kunna strunta i alla måsten. Idag har vi tagit det ganska lugnt. Vi har legat nere på stranden, men kanske mest i havet. Det har varit 29 grader varmt i luften, men som tur är fläktar det skönt. Stora härliga vågor och en galen familj. Jag kan ha det sämre.
I går eftermiddag blev vi lite fundersamma över hur systemet med solstolarna vid poolen fungerade. Samtidigt som vi stod där och dividerade, gick två äldre damer förbi. Thomas är inte den som är den, utan han haffade den ena damen direkt. På engelska frågade han henne om det vi undrade, och den stackars damen såg alldeles förskräckt ut. Hon slog ifrån sig med båda händerna och sa flera gånger i rad: ”I don’t know”!
Så vände hon sig mot sin väninna. Nu var hon riktigt stressad, och det var tydligt att hon bara ville därifrån. På klingande svenska sa hon: ”Jag fattar inte ett ord av vad han säger! Vad ska jag säga mer?”
Thomas klappade damen på axeln och sa med ett leende:. ”Då kan vi ta det på svenska istället”
Vi fick oss alla ett gott skratt. Damen såg betydligt mer avslappnad ut, även om hon nog tyckte att det var lite pinsamt. Utförligt kunde hon sedan reda ut våra frågetecken.
Det är många svenskar här. Många är lite äldre, och jag tror att Denise är den yngsta gästen på hotellet. Det klarar hon bra. När hon tycker det blir allt för tråkigt att umgås med oss, går hon iväg en runda och fotar lite.
Efter middagen om en stund ska vi ta en kvällspromenad och utforska omgivningarna. Det är alltid spännande.
Denise och Thomas har sett någon anordning där man efter en båt åker uppe i luften som med en fallskärm. Det ser helt livsfarligt ut, och jag protesterar högljutt. Det hjälper inte ett dugg. Som alltid i sådana här sammanhang är de båda rörande överens. Denise lägger huvudet på sned för att beveka mig. Hon vet att jag är svag för henne.
De är lika exalterade, och lika galna. Detta måste absolut testas. Thomas är i detta nu i full färd med att kolla upp när, var, och hur. Vi får väl se hur det slutar.
Allt är som vanligt.
Ha en härlig kväll! /Ingrid
Hotellet vi bor på är ett av de mindre. Det ligger ca 50 meter från havet, och orkar man inte gå hela den vägen så finns det en pool precis utanför. Hotellet är nybyggt, och utsikten från vårt rum är magnifik.
Det känns så lyxigt att få göra bara det som faller en in. Att kunna strunta i alla måsten. Idag har vi tagit det ganska lugnt. Vi har legat nere på stranden, men kanske mest i havet. Det har varit 29 grader varmt i luften, men som tur är fläktar det skönt. Stora härliga vågor och en galen familj. Jag kan ha det sämre.
I går eftermiddag blev vi lite fundersamma över hur systemet med solstolarna vid poolen fungerade. Samtidigt som vi stod där och dividerade, gick två äldre damer förbi. Thomas är inte den som är den, utan han haffade den ena damen direkt. På engelska frågade han henne om det vi undrade, och den stackars damen såg alldeles förskräckt ut. Hon slog ifrån sig med båda händerna och sa flera gånger i rad: ”I don’t know”!
Så vände hon sig mot sin väninna. Nu var hon riktigt stressad, och det var tydligt att hon bara ville därifrån. På klingande svenska sa hon: ”Jag fattar inte ett ord av vad han säger! Vad ska jag säga mer?”
Thomas klappade damen på axeln och sa med ett leende:. ”Då kan vi ta det på svenska istället”
Vi fick oss alla ett gott skratt. Damen såg betydligt mer avslappnad ut, även om hon nog tyckte att det var lite pinsamt. Utförligt kunde hon sedan reda ut våra frågetecken.
Det är många svenskar här. Många är lite äldre, och jag tror att Denise är den yngsta gästen på hotellet. Det klarar hon bra. När hon tycker det blir allt för tråkigt att umgås med oss, går hon iväg en runda och fotar lite.
Efter middagen om en stund ska vi ta en kvällspromenad och utforska omgivningarna. Det är alltid spännande.
Denise och Thomas har sett någon anordning där man efter en båt åker uppe i luften som med en fallskärm. Det ser helt livsfarligt ut, och jag protesterar högljutt. Det hjälper inte ett dugg. Som alltid i sådana här sammanhang är de båda rörande överens. Denise lägger huvudet på sned för att beveka mig. Hon vet att jag är svag för henne.
De är lika exalterade, och lika galna. Detta måste absolut testas. Thomas är i detta nu i full färd med att kolla upp när, var, och hur. Vi får väl se hur det slutar.
Allt är som vanligt.
Ha en härlig kväll! /Ingrid