Brännboll och havsbad

Det har varit så otroligt varmt idag. Vi satt ute på lunchen på jobbet. Det var skönt en stund, men snart fick vi gå in. 

Jag har annars alltid tyckt om värme. Jag har njutit av solen, men till och med jag tycker att det är för varmt just nu. Särskilt på jobbet bland husen.

Idag kom jag att tänka på när jag gick på Torhamns skola. Hur hela klassen gick i samlad trupp ner till badstranden och badade. Väl övervakade av magistern.

Det var så roligt. Vi hoppade från bryggan och njöt av svalkan i vattnet. Vi dök och vi skrattade. Det var en härlig tid. Full av solsken och framtidstro.

På skolans gymnastiktimmar spelade vi när solen sken brännboll på skolgården. Det är sådana fantastiska minnen. Så ljusa och levande.

Jag tyckte brännboll var så roligt. På den tiden flög vi fram mellan konerna, påhejade av alla våra lagkamrater.

Vi var så inne i spelet. Vi var så otroligt engagerade. Vissa skrek av upphetsning, och det kunde till och med komma en och annan tår av ilska när det inte gick som man ville.

Torhamns skola är så mycket större idag än då. Jag hoppas ändå att eleverna fortfarande spelar brännboll. Och att de njuter lika mycket av det som vi gjorde.

Hemma på gården hade vi badstranden 300 meter från huset. Där tillbringade vi större delen av våra sommarlov. I tonåren föredrog vi campingplatsen. Mest för pojkarnas skull.

Det är märkligt. Solen skiner alltid i mina minnen. Jag minns aldrig att det regnade, även om det naturligtvis måste ha gjort det ibland. Det har jag glömt.

Det är så härligt att sjunka ner i barndomen en stund. Det ger mig så mycket energi. Det gör mig glad, och jag är så tacksam över möjligheten att kunna få göra det ibland. Det är lycka.

Nu ska jag gå och ha en mysig kväll med mina kollegor.

Ha en härlig kväll ni också! / Ingrid