Blixt-kubb
Midsommar går mot sitt slut. Sommarsolståndet har varit, och nu har det vänt. Vi går mot mörkare tider igen.
I går firade vi midsommarafton i paradiset i Björkenäs. Vi åt den traditionella matjessillen, med nypotatis, ägg, och gräddfil. Jag tycker att det är så fantastiskt gott. Så enkelt, och så smidigt.
Döttrarna som inte alltid förstår att uppskatta det goda i livet, hade gjort lite pajer och en sallad.
Men dagen började inte där.
När vi körde ut till Björkenäs på förmiddagen, stannade vi till på Willys i Karlskrona för att komplettera lite till festen. Jag skulle gå in i affären och handla, medan Thomas skulle fixa ett snabbt ärende i förbutiken.
Jag skyndade mig bort till självscanningen, och blippade mitt körkort. När jag böjde mig ner för att ta upp scannern ur behållaren, kände jag hur det plötsligt bara låste sig i ryggen. Det gjorde så vansinnigt ont. Jag fastnade helt i ett läge dubbelvikt, och kunde inte resa mig.
Det var fruktansvärt. Där stod jag på Willys, dubbelvikt i vild panik. Jag tog mig runt på stället för att försöka påkalla Thomas uppmärksamhet borta i förbutiken. Det gick inte så bra.
Thomas ägnade inte mig en blick. I stället försvann han fort som en avlöning ut genom dörrarna igen, smygätande ( trodde han) på en grillad korv.
På något sätt tog jag mig upp till slut. Efter den incidenten hade jag ont i ryggen hela dagen. Jag hade svårt att böja mig, men skam den som ger sig.
Förra året hittade Thomas på en ny variant på kubb. Det är en variant på liv och död.
Man delas in i lag på två och två. Varje lag möter alla andra lag, och slås ut som i en turnering.
Spelet går ut på att kasta ner så många som möjligt av motståndarnas kubbar på fem minuter. Kungen struntar vi i. Pinnarna viner i luften. Spelarna är exalterade, och åskådarna skriker och hejar på.
Denise och jag var på lag. Jag med min rygg. Det visade sig snabbt att jag inte själv klarade av att böja mig ner och ta upp pinnarna från marken. Stackars Denise fick plocka pinnar både åt mig och sig själv.
Thomas bror Anders är världens bästa. Han är den snällaste som finns, och han ställer alltid upp. Så även denna gång.
Frivilligt utropade han sig till min personliga pinnplockare, och gav sig in i striden. Han hann inte mer än ut på plan förrän han fick en pinne i huvudet och fick gå och sätta sig med en stor bula i pannan. Stackars Anders. Det hela slutade med att Denise och jag kom sist.
I finalen segrade till slut Axel och Matilda.
Efter grillning och uppvaktning med skönsång för Anders som fyllde år, var det dags för den årliga bingon.
Vår stormästare Kerstin, fick ge sig av hem till korna. Då såg man riktigt hur det började lysa i ögonen på resten av deltagarna. När Kerstin var borta såg de sin chans att vinna.
I vanlig ordning var det allmänt kaos. I år var det ovanligt många kulor i den där tombolan, utan nummer. Eller rättare sagt. Utan nummer som var läsbara för utroparen. Som tur var kunde Martin rycka in och agera ögon.
Det spelade ingen roll vilken platta Axel valde under kvällen. Han kom sist varje gång. Axel var helt säker på att spelet var uppgjort.
Vi hade en underbar dag och kväll. Födelsedagsbarnet repade sig från bulan, och jag tror att vi alla var nöjda när vi framåt midnatt bröt upp.
Idag har vi bara tagit det lugn. Ryggen är mycket bättre. Det är skönt. Thomas ska se fotbollsmatchen Sverige-Tyskland i kväll, och jag ska göra ett djupdyk i min nya bok. Det ser jag fram emot!
Ha en härlig kväll! / Ingrid
I går firade vi midsommarafton i paradiset i Björkenäs. Vi åt den traditionella matjessillen, med nypotatis, ägg, och gräddfil. Jag tycker att det är så fantastiskt gott. Så enkelt, och så smidigt.
Döttrarna som inte alltid förstår att uppskatta det goda i livet, hade gjort lite pajer och en sallad.
Men dagen började inte där.
När vi körde ut till Björkenäs på förmiddagen, stannade vi till på Willys i Karlskrona för att komplettera lite till festen. Jag skulle gå in i affären och handla, medan Thomas skulle fixa ett snabbt ärende i förbutiken.
Jag skyndade mig bort till självscanningen, och blippade mitt körkort. När jag böjde mig ner för att ta upp scannern ur behållaren, kände jag hur det plötsligt bara låste sig i ryggen. Det gjorde så vansinnigt ont. Jag fastnade helt i ett läge dubbelvikt, och kunde inte resa mig.
Det var fruktansvärt. Där stod jag på Willys, dubbelvikt i vild panik. Jag tog mig runt på stället för att försöka påkalla Thomas uppmärksamhet borta i förbutiken. Det gick inte så bra.
Thomas ägnade inte mig en blick. I stället försvann han fort som en avlöning ut genom dörrarna igen, smygätande ( trodde han) på en grillad korv.
På något sätt tog jag mig upp till slut. Efter den incidenten hade jag ont i ryggen hela dagen. Jag hade svårt att böja mig, men skam den som ger sig.
Förra året hittade Thomas på en ny variant på kubb. Det är en variant på liv och död.
Man delas in i lag på två och två. Varje lag möter alla andra lag, och slås ut som i en turnering.
Spelet går ut på att kasta ner så många som möjligt av motståndarnas kubbar på fem minuter. Kungen struntar vi i. Pinnarna viner i luften. Spelarna är exalterade, och åskådarna skriker och hejar på.
Denise och jag var på lag. Jag med min rygg. Det visade sig snabbt att jag inte själv klarade av att böja mig ner och ta upp pinnarna från marken. Stackars Denise fick plocka pinnar både åt mig och sig själv.
Thomas bror Anders är världens bästa. Han är den snällaste som finns, och han ställer alltid upp. Så även denna gång.
Frivilligt utropade han sig till min personliga pinnplockare, och gav sig in i striden. Han hann inte mer än ut på plan förrän han fick en pinne i huvudet och fick gå och sätta sig med en stor bula i pannan. Stackars Anders. Det hela slutade med att Denise och jag kom sist.
I finalen segrade till slut Axel och Matilda.
Efter grillning och uppvaktning med skönsång för Anders som fyllde år, var det dags för den årliga bingon.
Vår stormästare Kerstin, fick ge sig av hem till korna. Då såg man riktigt hur det började lysa i ögonen på resten av deltagarna. När Kerstin var borta såg de sin chans att vinna.
I vanlig ordning var det allmänt kaos. I år var det ovanligt många kulor i den där tombolan, utan nummer. Eller rättare sagt. Utan nummer som var läsbara för utroparen. Som tur var kunde Martin rycka in och agera ögon.
Det spelade ingen roll vilken platta Axel valde under kvällen. Han kom sist varje gång. Axel var helt säker på att spelet var uppgjort.
Vi hade en underbar dag och kväll. Födelsedagsbarnet repade sig från bulan, och jag tror att vi alla var nöjda när vi framåt midnatt bröt upp.
Idag har vi bara tagit det lugn. Ryggen är mycket bättre. Det är skönt. Thomas ska se fotbollsmatchen Sverige-Tyskland i kväll, och jag ska göra ett djupdyk i min nya bok. Det ser jag fram emot!
Ha en härlig kväll! / Ingrid