Barnens gård
Jag åkte förbi Barnens gård i Karlskrona i lördags på väg till Kerstins överraskningsfest. De har stängt för säsongen, och på en skylt tackade de för i år. Det väckte så många minnen.
Jag kommer ihåg när barnen var små, och vi hade det lite ansträngt ekonomiskt. Barnens gård var nyöppnat, och det var fortfarande ett relativt billigt inträde. Jag kommer ihåg att ett årskort för hela familjen kostade femhundra kronor. Det var en bit in på nittiotalet.
Bästisen Ann och jag var först på plats och inhandlade oss varsitt årskort till oss och barnen.
Det var en härlig vår det året. Vi tillbringade nästan all vår fritid på Barnens gård. Vi hade kaffe och mackor med oss, och ibland grillade vi korv på de utsatta grillarna. Någon gång hände det att vi köpte glass till barnen. Det var högtidsstunder.
Min lilla Matilda som då inte var så gammal, älskade Barnens gård. Hon älskade att åka hölass, och hon kelade med de små kaninerna.
Min syster Kerstin blev också betagen i de små kaninerna. Efter mycket funderande och diskuterande med ägarna, köpte hon två stycken till sina barn. Innan hon tog hem dem krävde hon en garanti av ägaren att kaninerna var av samma kön. Några ungar ville hon inte ha. Alla vet vi hur snabbt kaniner förökar sig, och det ville Kerstin inte vara med om. Hon fick sina garantier.
Kaninerna var visserligen av samma kön som ägaren hade garanterat, men båda honkaninerna var redan betäckta. Det skulle komma att bli hur många kaniner på gården som helst den närmaste tiden. Kerstin var förfärad. Lite typiskt min lillasyster.
De hade också getter på Barnens gård. Första gången min Matilda såg en get utbrast hon: ”Titta mamma, en get! Finns det fler getingar?”
Så otroligt logiskt. Jag har tänkt på det så många gånger. Matilda var fortfarande så opåverkad av livet, och ännu inte medveten om den strikta grammatiken.
Det är många år sedan jag var på barnens gård. Mina barn är vuxna. Den tiden är förbi.
Men det är roligt att tänka tillbaka på de här åren. Minnas alla glädjestunder och barnens små tokigheter.
Mina egna också för den delen.
Ha en härlig dag! / Ingrid
Jag kommer ihåg när barnen var små, och vi hade det lite ansträngt ekonomiskt. Barnens gård var nyöppnat, och det var fortfarande ett relativt billigt inträde. Jag kommer ihåg att ett årskort för hela familjen kostade femhundra kronor. Det var en bit in på nittiotalet.
Bästisen Ann och jag var först på plats och inhandlade oss varsitt årskort till oss och barnen.
Det var en härlig vår det året. Vi tillbringade nästan all vår fritid på Barnens gård. Vi hade kaffe och mackor med oss, och ibland grillade vi korv på de utsatta grillarna. Någon gång hände det att vi köpte glass till barnen. Det var högtidsstunder.
Min lilla Matilda som då inte var så gammal, älskade Barnens gård. Hon älskade att åka hölass, och hon kelade med de små kaninerna.
Min syster Kerstin blev också betagen i de små kaninerna. Efter mycket funderande och diskuterande med ägarna, köpte hon två stycken till sina barn. Innan hon tog hem dem krävde hon en garanti av ägaren att kaninerna var av samma kön. Några ungar ville hon inte ha. Alla vet vi hur snabbt kaniner förökar sig, och det ville Kerstin inte vara med om. Hon fick sina garantier.
Kaninerna var visserligen av samma kön som ägaren hade garanterat, men båda honkaninerna var redan betäckta. Det skulle komma att bli hur många kaniner på gården som helst den närmaste tiden. Kerstin var förfärad. Lite typiskt min lillasyster.
De hade också getter på Barnens gård. Första gången min Matilda såg en get utbrast hon: ”Titta mamma, en get! Finns det fler getingar?”
Så otroligt logiskt. Jag har tänkt på det så många gånger. Matilda var fortfarande så opåverkad av livet, och ännu inte medveten om den strikta grammatiken.
Det är många år sedan jag var på barnens gård. Mina barn är vuxna. Den tiden är förbi.
Men det är roligt att tänka tillbaka på de här åren. Minnas alla glädjestunder och barnens små tokigheter.
Mina egna också för den delen.
Ha en härlig dag! / Ingrid