Barndomens somrar
I lördags när vi körde från Emmaboda vräkte regnet ner. Det åskade ordentligt, och blixtarna lyste upp hela himlen. Det kändes så skönt. Jag hade önskar att jag hade kunnat skicka det vidare till Björkenäs, men jag lyckade dåligt. Östra Blekinge är lika torrt.
Jag minns när jag var liten och bodde i Björkenäs. Hur vi ibland på sommarkvällarna gick runt och tittade på hur skörden växte. Hur sädesfälten vajade i vinden. Hur min far vant bröt av ett ax. Skalade det och smakade på kärnan. Hur han nickade och hummade lite. Hur nöjd han såg ut.
Detsamma berättar min mamma om sin barndom. Om hur hon fick följa med och inspektera sädesfälten med sina föräldrar, och hur morfar gjorde likadant som min far.
Generationerna har växlat. Gårdarna har växt. Men sättet att försäkra sig om att säden är mogen, är densamma.
Vid den här tiden på året hade vi på gården, höet inne. Livet var lite lugnare.
Mamma plockade bär, syltade och saftade. Det tyckte hon var roligt. Jag kommer ihåg hur hon sjöng i köket, medan hon höll på.
Året om hade vi lite försäljning på gården. Det tyckte jag var roligt.
Vi sålde ägg från hönsen som sprätte på gårdsplanen. De gick lösa, och än idag fattar jag inte att de aldrig sprang ut på vägen. De höll sig alltid där de skulle.
Vi sålde potatis och morötter, och ibland kom det någon sommargäst och ville köpa mjölk. Jag kände mig alltid så viktig när jag tog betalt. Växlade och lämnade pengar tillbaka. Det här var långt före det kontantlösa samhället.
Hela dagarna på somrarna gick det folk över gården för att komma ner till stranden och bada. Det var liv och rörelse. Många stannade till och pratade en stund, och man lärde ständigt känna nya människor.
I tonåren satt Kerstin och jag uppflugna på fönsterkarmen i det öppna fönstret i hennes rum, med utsikt över gårdsplanen. Musiken dånade över hela Björkenäs och vi var coolast i världen där vi satt och diggade.
Så härliga sommarminnen. Det är så roligt att tänka tillbaka, och minnas glädjen. De varma dagarna, och det svalkande havet. Mammas sång, och den nykokta rårörda saften som smakade himmelskt.
Det är lycka.
Ha en härlig dag! / Ingrid
Jag minns när jag var liten och bodde i Björkenäs. Hur vi ibland på sommarkvällarna gick runt och tittade på hur skörden växte. Hur sädesfälten vajade i vinden. Hur min far vant bröt av ett ax. Skalade det och smakade på kärnan. Hur han nickade och hummade lite. Hur nöjd han såg ut.
Detsamma berättar min mamma om sin barndom. Om hur hon fick följa med och inspektera sädesfälten med sina föräldrar, och hur morfar gjorde likadant som min far.
Generationerna har växlat. Gårdarna har växt. Men sättet att försäkra sig om att säden är mogen, är densamma.
Vid den här tiden på året hade vi på gården, höet inne. Livet var lite lugnare.
Mamma plockade bär, syltade och saftade. Det tyckte hon var roligt. Jag kommer ihåg hur hon sjöng i köket, medan hon höll på.
Året om hade vi lite försäljning på gården. Det tyckte jag var roligt.
Vi sålde ägg från hönsen som sprätte på gårdsplanen. De gick lösa, och än idag fattar jag inte att de aldrig sprang ut på vägen. De höll sig alltid där de skulle.
Vi sålde potatis och morötter, och ibland kom det någon sommargäst och ville köpa mjölk. Jag kände mig alltid så viktig när jag tog betalt. Växlade och lämnade pengar tillbaka. Det här var långt före det kontantlösa samhället.
Hela dagarna på somrarna gick det folk över gården för att komma ner till stranden och bada. Det var liv och rörelse. Många stannade till och pratade en stund, och man lärde ständigt känna nya människor.
I tonåren satt Kerstin och jag uppflugna på fönsterkarmen i det öppna fönstret i hennes rum, med utsikt över gårdsplanen. Musiken dånade över hela Björkenäs och vi var coolast i världen där vi satt och diggade.
Så härliga sommarminnen. Det är så roligt att tänka tillbaka, och minnas glädjen. De varma dagarna, och det svalkande havet. Mammas sång, och den nykokta rårörda saften som smakade himmelskt.
Det är lycka.
Ha en härlig dag! / Ingrid