Bättre brödlös än rådlös
I dag mår inte jag så bra. Jag har ont i halsen, ont i huvudet och feber. Det är trist. Jag gick från jobbet vid lunch, och ska försöka sova några timmar innan Thomas kommer hem.
Jag blir sällan sjuk. Jag bli aldrig förkyld, men det har hänt att jag har ställt till det för mig själv.
När mina två yngsta barn var små, hade jag en period när jag sålde Tupperware. Det var roligt att komma ut lite, och jag hade tur. Det gick ganska bra.
Vid ett tillfälle fick jag möjlighet att åka med till ett event i Köpenhamn. Där skulle det vara fin middag, och fina produkter. Andra som hade varit där tidigare, hade berättat om hur roligt det var.
Jag såg fram emot det här länge. Jag kom inte så långt på den tiden, och detta var ett äventyr.
Dagen före resan, fick jag en ordentlig urinvägsinfektion. Inte hade jag tid att gå till doktorn då.
I stället hittade jag i ett av köksskåpen en sulfakur, som tidigare blivit utskriven till Matilda. Resan var räddad. Jag stoppade genast i mig en tablett, för att snabbt få igång läkningen.
Morgonen därpå var det dags. Jag mådde inte så bra när jag vaknade. Det stoppade inte mig. Jag var fast besluten att genomföra det här. Nu var det min tur!
Snart satt vi på tåget ner mot Kristianstad, för vidare färd med buss ner mot Köpenhamn. Jag kände mig trött och lite hängig, men trodde att det berodde på urinvägsinfektionen. Jag tog noga mina tabletter, för att snart må bättre.
Framme i Köpenhamn började jag få nässelutslag. Jag svullnade lite i ansiktet, och mådde sämre. Jag kände mig febrig, och var tvungen att gå och lägga mig.
I två dagar låg jag sedan där på hotellrummet. Jag kom ingenstans. Febern steg, och jag nekade envist att åka till sjukhuset. Jag fortsatte med min sulfakur, och trodde fortfarande att den skulle hjälpa mig.
Jag missade hela eventet. När det var dags att åka hem var jag så otroligt sjuk. Hela jag var uppsvälld som en ballong. Jag hade utslag över hela kroppen, och jag kände att febern inte var att leka med.
Det är helt otroligt vilken styrka man som en människa kan uppbringa när man måste. Jag bar mina väskor hela vägen ner till bussen. Hur jag kom upp på den har jag ingen aning om. I Kristianstad var det samma sak. Då skulle väskorna bäras bort till perrongen där tåget stod. Bråttom var det. Tåget väntade inte.
När vi kom fram till Karlskrona igen blev vi upphämtade av maken till en av tjejerna som var med. Han körde mig direkt in till akuten. Där la någon mig i en säng. Jag minns inte så mycket av det. Jag hade 41,3 grader i feber och blev direkt inlagd på infektionskliniken.
Jag hade fått en kraftig allergisk reaktion av medicinen. I stället för att sluta med tabletterna när jag började må dåligt, hade jag noga fortsatt att peta i mig. Kuren hade läkt ut urinvägsinfektionen, men resten fick jag på köpet.
Dagen efter när jag vaknade stod en läkare vid min sida. Han såg förebrående på mig, och sa myndigt: ”Och här har vi självmedicinerat?” Vad skulle jag säga? Skamsen låg jag där i sängen och såg generad ut. Jag är inte dummare än att jag vet att man inte får göra så.
Jag låg inne några dagar. Reaktionen och febern la sig, och till slut fick jag komma hem.
Förhoppningsvis går det här jag har fått nu snabbt över. Jag har varken tid eller lust att ligga sjuk. Det är det alldeles för fint väder för.
Denise är hemma. Hon sitter på sitt rum, och pratar med bästisen. Thomas har också kommit hem. Jag ligger i soffan och tycker synd om mig själv.
Thomas är lite rädd att jag har fått en manlig förkylning. Är det så kan detta ta tid. Den är inte att leka med.
Ha en härlig kväll! /Ingrid
Jag blir sällan sjuk. Jag bli aldrig förkyld, men det har hänt att jag har ställt till det för mig själv.
När mina två yngsta barn var små, hade jag en period när jag sålde Tupperware. Det var roligt att komma ut lite, och jag hade tur. Det gick ganska bra.
Vid ett tillfälle fick jag möjlighet att åka med till ett event i Köpenhamn. Där skulle det vara fin middag, och fina produkter. Andra som hade varit där tidigare, hade berättat om hur roligt det var.
Jag såg fram emot det här länge. Jag kom inte så långt på den tiden, och detta var ett äventyr.
Dagen före resan, fick jag en ordentlig urinvägsinfektion. Inte hade jag tid att gå till doktorn då.
I stället hittade jag i ett av köksskåpen en sulfakur, som tidigare blivit utskriven till Matilda. Resan var räddad. Jag stoppade genast i mig en tablett, för att snabbt få igång läkningen.
Morgonen därpå var det dags. Jag mådde inte så bra när jag vaknade. Det stoppade inte mig. Jag var fast besluten att genomföra det här. Nu var det min tur!
Snart satt vi på tåget ner mot Kristianstad, för vidare färd med buss ner mot Köpenhamn. Jag kände mig trött och lite hängig, men trodde att det berodde på urinvägsinfektionen. Jag tog noga mina tabletter, för att snart må bättre.
Framme i Köpenhamn började jag få nässelutslag. Jag svullnade lite i ansiktet, och mådde sämre. Jag kände mig febrig, och var tvungen att gå och lägga mig.
I två dagar låg jag sedan där på hotellrummet. Jag kom ingenstans. Febern steg, och jag nekade envist att åka till sjukhuset. Jag fortsatte med min sulfakur, och trodde fortfarande att den skulle hjälpa mig.
Jag missade hela eventet. När det var dags att åka hem var jag så otroligt sjuk. Hela jag var uppsvälld som en ballong. Jag hade utslag över hela kroppen, och jag kände att febern inte var att leka med.
Det är helt otroligt vilken styrka man som en människa kan uppbringa när man måste. Jag bar mina väskor hela vägen ner till bussen. Hur jag kom upp på den har jag ingen aning om. I Kristianstad var det samma sak. Då skulle väskorna bäras bort till perrongen där tåget stod. Bråttom var det. Tåget väntade inte.
När vi kom fram till Karlskrona igen blev vi upphämtade av maken till en av tjejerna som var med. Han körde mig direkt in till akuten. Där la någon mig i en säng. Jag minns inte så mycket av det. Jag hade 41,3 grader i feber och blev direkt inlagd på infektionskliniken.
Jag hade fått en kraftig allergisk reaktion av medicinen. I stället för att sluta med tabletterna när jag började må dåligt, hade jag noga fortsatt att peta i mig. Kuren hade läkt ut urinvägsinfektionen, men resten fick jag på köpet.
Dagen efter när jag vaknade stod en läkare vid min sida. Han såg förebrående på mig, och sa myndigt: ”Och här har vi självmedicinerat?” Vad skulle jag säga? Skamsen låg jag där i sängen och såg generad ut. Jag är inte dummare än att jag vet att man inte får göra så.
Jag låg inne några dagar. Reaktionen och febern la sig, och till slut fick jag komma hem.
Förhoppningsvis går det här jag har fått nu snabbt över. Jag har varken tid eller lust att ligga sjuk. Det är det alldeles för fint väder för.
Denise är hemma. Hon sitter på sitt rum, och pratar med bästisen. Thomas har också kommit hem. Jag ligger i soffan och tycker synd om mig själv.
Thomas är lite rädd att jag har fått en manlig förkylning. Är det så kan detta ta tid. Den är inte att leka med.
Ha en härlig kväll! /Ingrid