Avslut i paradiset
Tillfälligt är vi tillbaka i Emmaboda. Idag har jag lite att fixa med mat och annat. Det är betydligt enklare här hemma än i husvagnen.
I kväll blir det fest i paradiset. Mina finaste kollegor kommer. Det ska bli så roligt. Ett avslut.
Vårt stora fina partytält som blåste sönder innan studenten, är nu lagat. I tisdags skulle Thomas sätta ihop det nere vid husvagnen. Det tar en bra stund, och vi ville ha det på plats i god tid innan i kväll.
Själv körde jag ut till Torhamn. Det var Maries sista dag hemma, och jag ville passa på att få lite tid med dem alla.
Lille Karl tycker just nu inte alls om sin mormor. Jag flirtar vilt med honom, men det hjälper Inte. Han blänger på mig, och låtsas som att jag inte finns. Thomas däremot är en av Karls favoriter. Ända sedan Karl var liten, har de två haft en alldeles speciell relation. Ofta springer Karl mitt i leken bort och sätter sig en stund i Thomas knä, innan han drar vidare på nya äventyr. Han pratar oavbrutet med honom, och är trots allt helt underbar.
Jag tror att Karl tycker att mormor är lite för på. Jag vill för mycket. Jag får jobba på det.
I alla fall så blåste det upp en del i tisdags kväll. När Thomas hade fått upp taket på partytältet, tog vinden plötsligt tag i det, och lyfte hela ekipaget. Det kasade bort mot den nya bilen, medan Thomas krampaktigt försökte hålla det på plats. I panik fick han upp sin mobil, och ringde ut till Martin för att få hjälp. Innan första signalen gick fram dog telefonen. Batteriet var slut.
Vi skojade vilt på kvällen om hur känd Thomas hade blivit om han hade kommit flygande över hustaken i Torhamn vilt hängande i ett partytält. Han har nog aldrig fått så mycket uppmärksamhet som han skulle ha fått då. Det hade varit en syn.
Eftersom Thomas sedan tidigare redan har tagit en flygtur från nocken på taket hemma i Emmaboda och ner på marken, har vi numera döpt honom till ”den flygande holländaren”
Som väl var mojnade vinden efter en stund. Thomas kunde stormsäkra tältet, och nu står det förhoppningsvis och bara väntar på oss.
Det ska bli roligt att få träffa alla gamla jobbarkompisar igen. Vädret ska vara okej, och jag hoppas att maten blir bra. Susanne och Annika kommer att vara på plats och hjälpa mig, och jag ser fram emot en mysig kväll!
Ha en härlig dag! / Ingrid
I kväll blir det fest i paradiset. Mina finaste kollegor kommer. Det ska bli så roligt. Ett avslut.
Vårt stora fina partytält som blåste sönder innan studenten, är nu lagat. I tisdags skulle Thomas sätta ihop det nere vid husvagnen. Det tar en bra stund, och vi ville ha det på plats i god tid innan i kväll.
Själv körde jag ut till Torhamn. Det var Maries sista dag hemma, och jag ville passa på att få lite tid med dem alla.
Lille Karl tycker just nu inte alls om sin mormor. Jag flirtar vilt med honom, men det hjälper Inte. Han blänger på mig, och låtsas som att jag inte finns. Thomas däremot är en av Karls favoriter. Ända sedan Karl var liten, har de två haft en alldeles speciell relation. Ofta springer Karl mitt i leken bort och sätter sig en stund i Thomas knä, innan han drar vidare på nya äventyr. Han pratar oavbrutet med honom, och är trots allt helt underbar.
Jag tror att Karl tycker att mormor är lite för på. Jag vill för mycket. Jag får jobba på det.
I alla fall så blåste det upp en del i tisdags kväll. När Thomas hade fått upp taket på partytältet, tog vinden plötsligt tag i det, och lyfte hela ekipaget. Det kasade bort mot den nya bilen, medan Thomas krampaktigt försökte hålla det på plats. I panik fick han upp sin mobil, och ringde ut till Martin för att få hjälp. Innan första signalen gick fram dog telefonen. Batteriet var slut.
Vi skojade vilt på kvällen om hur känd Thomas hade blivit om han hade kommit flygande över hustaken i Torhamn vilt hängande i ett partytält. Han har nog aldrig fått så mycket uppmärksamhet som han skulle ha fått då. Det hade varit en syn.
Eftersom Thomas sedan tidigare redan har tagit en flygtur från nocken på taket hemma i Emmaboda och ner på marken, har vi numera döpt honom till ”den flygande holländaren”
Som väl var mojnade vinden efter en stund. Thomas kunde stormsäkra tältet, och nu står det förhoppningsvis och bara väntar på oss.
Det ska bli roligt att få träffa alla gamla jobbarkompisar igen. Vädret ska vara okej, och jag hoppas att maten blir bra. Susanne och Annika kommer att vara på plats och hjälpa mig, och jag ser fram emot en mysig kväll!
Ha en härlig dag! / Ingrid