Att som barn få hjälpa till.
Vi har haft en härlig mors dag. Jag har blivit så uppvaktad med god mat. Marie har ringt från Örnsköldsvik. Det är alltid lika roligt att prata med henne. Jag saknar henne alltid.
Vi har varit på graven hos Thomas mamma. Vi har varit hos min mamma och fikat. Vi har varit och fått en härlig middag av Martina och Matilda i Torhamn. Njutit av barnbarnen, och bara haft det gott.
Som barn i Björkenäs fick vi alltid hjälpa till på gården med olika saker. Det var för oss helt naturligt, även om vi ibland tyckte att det var grymt orättvist. Våra kompisar levde andra liv.
När jag tänker tillbaka på det idag, är det inte arbetet jag minns. Istället minns jag gemenskapen vid potatisharpan på lördagsförmiddagarna. Hur vi skrattade, och hur vi pratade om olika saker. Vilken gemenskap jag kände. Hur det svetsade samman oss som familj.
Under höskörden var jag och min kusin alltid med. Han körde traktorn och jag stod i hölasset. På kvällarna sprang vi ner till havet och badade. Efter några rundor kortspel somnade vi sedan gott uppe på höloftet.
På höstarna plockade vi potatis. Då kom det folk från byn och hjälpte till. Alltid fick man höra något nytt, där vi gick två och två och pratade med en korg mellan oss medan vi plockade.
Vi satt vid vägrenen och fikade. Det var alltid en härlig stämning. Vi skrattade så mycket. Vilka fina minnen.
När potatisen var uppe ställde mina föräldrar till med fest för alla som hade varit med och deras respektive. Det pratar vi om fortfarande ibland. Det var så roligt, och det var så uppskattat.
Jag minns också hur glad mamma blev, när hon efter en lång dag ute kom in och jag hade städat huset. Eller när min far kom in och jag hade bakat något gott. Hur han sken upp.
Gurkplockningen tyckte jag var fruktansvärd, men när jag ser fotona därifrån så ler jag. Det är märkligt hur tiden har förändrat mitt minne.
Arbetet lärde oss att ta ansvar. Vi hade många kunskaper med oss ut i livet. Men framför allt så lärde vi oss mycket om gemenskap, och om att ställa upp för varandra. Det tror jag att både Kerstin och jag har haft stor nytta av senare i livet.
Nu är vi hemma igen. Det är arbetsdag i morgon och lite att stå i.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Vi har varit på graven hos Thomas mamma. Vi har varit hos min mamma och fikat. Vi har varit och fått en härlig middag av Martina och Matilda i Torhamn. Njutit av barnbarnen, och bara haft det gott.
Som barn i Björkenäs fick vi alltid hjälpa till på gården med olika saker. Det var för oss helt naturligt, även om vi ibland tyckte att det var grymt orättvist. Våra kompisar levde andra liv.
När jag tänker tillbaka på det idag, är det inte arbetet jag minns. Istället minns jag gemenskapen vid potatisharpan på lördagsförmiddagarna. Hur vi skrattade, och hur vi pratade om olika saker. Vilken gemenskap jag kände. Hur det svetsade samman oss som familj.
Under höskörden var jag och min kusin alltid med. Han körde traktorn och jag stod i hölasset. På kvällarna sprang vi ner till havet och badade. Efter några rundor kortspel somnade vi sedan gott uppe på höloftet.
På höstarna plockade vi potatis. Då kom det folk från byn och hjälpte till. Alltid fick man höra något nytt, där vi gick två och två och pratade med en korg mellan oss medan vi plockade.
Vi satt vid vägrenen och fikade. Det var alltid en härlig stämning. Vi skrattade så mycket. Vilka fina minnen.
När potatisen var uppe ställde mina föräldrar till med fest för alla som hade varit med och deras respektive. Det pratar vi om fortfarande ibland. Det var så roligt, och det var så uppskattat.
Jag minns också hur glad mamma blev, när hon efter en lång dag ute kom in och jag hade städat huset. Eller när min far kom in och jag hade bakat något gott. Hur han sken upp.
Gurkplockningen tyckte jag var fruktansvärd, men när jag ser fotona därifrån så ler jag. Det är märkligt hur tiden har förändrat mitt minne.
Arbetet lärde oss att ta ansvar. Vi hade många kunskaper med oss ut i livet. Men framför allt så lärde vi oss mycket om gemenskap, och om att ställa upp för varandra. Det tror jag att både Kerstin och jag har haft stor nytta av senare i livet.
Nu är vi hemma igen. Det är arbetsdag i morgon och lite att stå i.
Ha en härlig kväll! / Ingrid