Att få känna sommaren
När jag var liten gick min mamma alltid barfota på sommaren. På grus och på sten. Det bekom henne inte. Hon sa alltid: ”Jag vill känna sommaren under fötterna”.
Jag går inte barfota. Men i april åker strumporna av. Hur kall sommaren än är så tar jag inte på mig dem igen förrän i oktober.
Sommaren är en underbar årstid. Jag älskar ljuset, och jag njuter av värmen. Jag orkar mer, och jag mår så bra.
Jag minns somrarna som barn. När vi bodde i den lilla lägenheten på Galgamarken på 47 kvm. Hur solen lyste in genom köksfönstret på morgonen. Hur vi dukade upp frukost på den pyttelilla balkongen, och hur vi väntade spänt på att jordgubbarna som mamma odlade i en kruka skulle mogna. Jag minns iver, och jag minns glädje.
Hur vi på gatan hoppade långhopprep, eller gummiband. Hur vi lekte affär bland stenarna och hur solen alltid lyste. Ibland gjorde mamma en fikakorg och tog med oss bort till studentviken för att bada. Det var höjdpunkter.
Vi hade inte så god ekonomi, och vi kunde inte hitta på så mycket som kostade pengar. Trots det är mina minnen från barndomens somrar så otroligt ljusa. Jag tänker på dem med en sådan glädje.
Min fantasi har alltid varit livlig. När jag var barn flödade den. Världen hade inga gränser, och i min fantasi kunde vad som helst hända. Det var alltid lika spännande.
Dagens barn lever ett annat liv. Tiderna har förändrats. Idag är föräldrarna mycket mer engagerade i sina barn än vad de var på sextiotalet. Man åker på semestrar, och många barn har flera anordnade aktiviteter i veckan. Det är säkert bra.
Men inte för allt i världen skulle jag vilja ha min barndom annorlunda. Denna spännande tid när allt var möjligt. När vad som helst kunde hända, och solen alltid sken.
Ha en härlig dag! / Ingrid
Jag går inte barfota. Men i april åker strumporna av. Hur kall sommaren än är så tar jag inte på mig dem igen förrän i oktober.
Sommaren är en underbar årstid. Jag älskar ljuset, och jag njuter av värmen. Jag orkar mer, och jag mår så bra.
Jag minns somrarna som barn. När vi bodde i den lilla lägenheten på Galgamarken på 47 kvm. Hur solen lyste in genom köksfönstret på morgonen. Hur vi dukade upp frukost på den pyttelilla balkongen, och hur vi väntade spänt på att jordgubbarna som mamma odlade i en kruka skulle mogna. Jag minns iver, och jag minns glädje.
Hur vi på gatan hoppade långhopprep, eller gummiband. Hur vi lekte affär bland stenarna och hur solen alltid lyste. Ibland gjorde mamma en fikakorg och tog med oss bort till studentviken för att bada. Det var höjdpunkter.
Vi hade inte så god ekonomi, och vi kunde inte hitta på så mycket som kostade pengar. Trots det är mina minnen från barndomens somrar så otroligt ljusa. Jag tänker på dem med en sådan glädje.
Min fantasi har alltid varit livlig. När jag var barn flödade den. Världen hade inga gränser, och i min fantasi kunde vad som helst hända. Det var alltid lika spännande.
Dagens barn lever ett annat liv. Tiderna har förändrats. Idag är föräldrarna mycket mer engagerade i sina barn än vad de var på sextiotalet. Man åker på semestrar, och många barn har flera anordnade aktiviteter i veckan. Det är säkert bra.
Men inte för allt i världen skulle jag vilja ha min barndom annorlunda. Denna spännande tid när allt var möjligt. När vad som helst kunde hända, och solen alltid sken.
Ha en härlig dag! / Ingrid