Att få göra ingenting

Måndag morgon. Solen skiner lika ihärdigt. Det finns inga tecken på förändring.

Just nu har vi alldeles för mycket att göra. Vi är fortfarande inte färdiga med veden, och Felicia tar studenten om någon vecka. Det är mycket som ska fixas.

Men det ska bli roligt. Marie kommer hem, och det kommer personer som jag har saknat. Marika och barnen. Paola, och kanske Ann.

Det är en stor dag för Felicia. Jag vill att den ska bli perfekt. Kraven jag ställer på mig själv är skyhöga, och med tanke på allt vårt kaos är jag rädd för att vad som helst kan hända.

Men tjejerna och Thomas är där. De kommer att finnas på plats hela tiden, och tillsammans ska vi göra det här till en oförglömlig dag. På något sätt. Ingen vet hur.

Den fjortonde juni ska jag göra ingenting förutom att jobba. När jag kommer hem ska jag bara sjunka ner vid tv.n och inte ha en enda plan i hela världen. I alla fall är det så jag tänker.

Så tänker jag ofta. Det blir sällan så. Jag vet inte varför. Det dyker alltid upp något annat. Något nytt som ska fixas, något som måste ordnas.

I många år har jag drömt om den där ledigheten när jag ska göra ingenting.Av någon underlig anledning så kommer den aldrig. Jag förstår inte varför. Jag vet inte vad det beror på. Om det är som mamma säger att kaos dras till mig, eller om det är något annat.

Jag hoppas så innerligt att jag kan hålla min augustimånad lika ren som jag har tänkt. Att jag verkligen får möjligheten att sitta nere vid havet med fötterna i vattnet och filosofera lite. Det är just nu min högsta dröm.

Nu ska jag sluta skriva för den här gången. En dusch, och en outforskad dag ligger framför mig. Spännande!

Ha en härlig dag! / Ingrid