Årstidernas skiftningar
Ännu en morgon i husvagnen. I natt har det varit lite varmare, men i förtältet är det fuktigt.
Det var en fantastisk dag i går. Sommarvärmen var tillbaka, och jag njöt i fulla drag. Jag älskar solen. Jag borde kanske bo på en plats med evig sommar.
Eller inte. I sommar har jag undvikit solen så mycket jag har kunnat. Jag har sökt skuggan för det mesta. Det har varit för varmt till och med för mig. Jag har längtat efter hösten ibland, och jag har stundtals valt att stanna inomhus.
Jag skulle nog ha saknat årstidernas växlingar. Det funderade jag på i våras. Snön låg kvar till långt in på våren, och sedan kom värmen och sommaren på en gång.
Min svärson Axel som jobbar med både snöskottning och gräsklippning höll på att slita ihjäl sig. Han brukar alltid ha en lugnare period när snön försvinner och innan gräset börjar växa, men inte i år.
Jag tycker så mycket om våren. Den första blåsippan. När jag var barn var jag ofta nere i det lilla skogsområdet nedanför hyreshusområdet och plockade mängder av blåsippor till mamma. Hon uppskattade det lika mycket varje gång.
Samma morgon som jag skulle konfirmeras var jag nere i backen hos mormor och morfar och plockade liljekonvaljer. Jag var så lycklig den dagen. Fortfarande kan jag i minnet känna den där pirrande känslan av förväntan. Jag tyckte att det var så stort.
Vi hade gått och läst ett helt år, och nu var det dags. Släkten var inbjuden och jag kände mig så viktig. Jag älskade att stå i centrum, och det här var min dag.
När min Marie och Andreas skulle gifta sig, var hon och jag nere vid havet i Torhamn och plockade liljekonvaljer till hennes brudbukett. Det är ett fint minne. Ett fantastiskt bröllop och en underbar dag.
Så jag blir nog kvar här hemma. Jag vill fortsätta att följa naturens skiftningar, och jag vill njuta av det som varje årstid för med sig. Lugn och ro, spirande pånyttfödelse, och en renande kyla. En hektisk sommar, kalla vintrar och härliga stunder.
Det är så livet ser ut för oss nordbor.
Ha en härlig dag! / Ingrid
Det var en fantastisk dag i går. Sommarvärmen var tillbaka, och jag njöt i fulla drag. Jag älskar solen. Jag borde kanske bo på en plats med evig sommar.
Eller inte. I sommar har jag undvikit solen så mycket jag har kunnat. Jag har sökt skuggan för det mesta. Det har varit för varmt till och med för mig. Jag har längtat efter hösten ibland, och jag har stundtals valt att stanna inomhus.
Jag skulle nog ha saknat årstidernas växlingar. Det funderade jag på i våras. Snön låg kvar till långt in på våren, och sedan kom värmen och sommaren på en gång.
Min svärson Axel som jobbar med både snöskottning och gräsklippning höll på att slita ihjäl sig. Han brukar alltid ha en lugnare period när snön försvinner och innan gräset börjar växa, men inte i år.
Jag tycker så mycket om våren. Den första blåsippan. När jag var barn var jag ofta nere i det lilla skogsområdet nedanför hyreshusområdet och plockade mängder av blåsippor till mamma. Hon uppskattade det lika mycket varje gång.
Samma morgon som jag skulle konfirmeras var jag nere i backen hos mormor och morfar och plockade liljekonvaljer. Jag var så lycklig den dagen. Fortfarande kan jag i minnet känna den där pirrande känslan av förväntan. Jag tyckte att det var så stort.
Vi hade gått och läst ett helt år, och nu var det dags. Släkten var inbjuden och jag kände mig så viktig. Jag älskade att stå i centrum, och det här var min dag.
När min Marie och Andreas skulle gifta sig, var hon och jag nere vid havet i Torhamn och plockade liljekonvaljer till hennes brudbukett. Det är ett fint minne. Ett fantastiskt bröllop och en underbar dag.
Så jag blir nog kvar här hemma. Jag vill fortsätta att följa naturens skiftningar, och jag vill njuta av det som varje årstid för med sig. Lugn och ro, spirande pånyttfödelse, och en renande kyla. En hektisk sommar, kalla vintrar och härliga stunder.
Det är så livet ser ut för oss nordbor.
Ha en härlig dag! / Ingrid