Äran att få passa lille Karl
Min finaste Marie och hennes man och småtomtar har anlänt till Torhamn. Det var lite dålig timing det här med Gothia cup, men man får göra det bästa av det. Marie och barnen stannar hemma i fem veckor, så jag ska nog hinna njuta av dem.
På fredag måste vi vara tillbaka i paradiset igen. Vi har fått det hedervärda uppdraget att passa lille Karl, yngsta barnbarnet, nere i husvagnen. För första gången under sitt fjorton månader ”långa” liv ska han sova utan mamma och pappa.
Karl kommer att klara det galant. Det blir värre för hans mamma. Martina har redan börjat oroa sig. Hon är rädd för att han kommer att längta efter mamma och pappa. Att han kommer att må dåligt utan dem. Kanske är hon en dålig mamma. Det skrattar vi åt. Martina och Martin är fantastiska föräldrar, och Karl hade aldrig kunnat få bättre.
Det ska bli så mysigt. Vi ska verkligen njuta av hans lilla person, och av att få rå om honom lite utan inblandning. Vi ska skämma bort honom allt vi kan.
En resesäng är inhandlad. Lille Karl kommer att må som en prins.
När jag väntade Martina 1989 var jag så rädd att jag inte skulle kunna älska henne lika mycket som jag älskade Marie. Kärleken till Marie var så stor, och jag förstod inte hur det skulle kunna rymmas mer.
Martina blev precis lika älskad. Det blev Matilda, Felicia och Denise också. Och när barnbarnen kom var det samma sak. Det bara fylldes på. Mer och mer.
Det är spännande det där med kärlek. Den är gränslös. Ju mer jag älskar, ju mer får jag tillbaka. Och ju mer jag får tillbaka ju mer älskar jag. Det sägs att kärlek handlar om kemi, men få ihop den kemiska formeln den som kan.
Så på fredag är det dags för Karls första natt hos mormor och morfar Thomas. Det ska bli så roligt och jag ser så mycket fram emot det. Det vet jag att Thomas också gör.
Jag hoppas att den här natten kommer att följas av många många fler. Att han när han blir lite större ska komma att uppskatta att få tillbringa lite tid med oss. Innan han blir så stor att andra intressen tar över.
Vi får passa på. Vi får njuta av barnbarnen på nära håll så länge vi kan. När de blir större får vi njuta av de stunder vi får.
Älska dem, kommer vi att göra så länge vi lever.
Ha en härlig dag! / Ingrid
På fredag måste vi vara tillbaka i paradiset igen. Vi har fått det hedervärda uppdraget att passa lille Karl, yngsta barnbarnet, nere i husvagnen. För första gången under sitt fjorton månader ”långa” liv ska han sova utan mamma och pappa.
Karl kommer att klara det galant. Det blir värre för hans mamma. Martina har redan börjat oroa sig. Hon är rädd för att han kommer att längta efter mamma och pappa. Att han kommer att må dåligt utan dem. Kanske är hon en dålig mamma. Det skrattar vi åt. Martina och Martin är fantastiska föräldrar, och Karl hade aldrig kunnat få bättre.
Det ska bli så mysigt. Vi ska verkligen njuta av hans lilla person, och av att få rå om honom lite utan inblandning. Vi ska skämma bort honom allt vi kan.
En resesäng är inhandlad. Lille Karl kommer att må som en prins.
När jag väntade Martina 1989 var jag så rädd att jag inte skulle kunna älska henne lika mycket som jag älskade Marie. Kärleken till Marie var så stor, och jag förstod inte hur det skulle kunna rymmas mer.
Martina blev precis lika älskad. Det blev Matilda, Felicia och Denise också. Och när barnbarnen kom var det samma sak. Det bara fylldes på. Mer och mer.
Det är spännande det där med kärlek. Den är gränslös. Ju mer jag älskar, ju mer får jag tillbaka. Och ju mer jag får tillbaka ju mer älskar jag. Det sägs att kärlek handlar om kemi, men få ihop den kemiska formeln den som kan.
Så på fredag är det dags för Karls första natt hos mormor och morfar Thomas. Det ska bli så roligt och jag ser så mycket fram emot det. Det vet jag att Thomas också gör.
Jag hoppas att den här natten kommer att följas av många många fler. Att han när han blir lite större ska komma att uppskatta att få tillbringa lite tid med oss. Innan han blir så stor att andra intressen tar över.
Vi får passa på. Vi får njuta av barnbarnen på nära håll så länge vi kan. När de blir större får vi njuta av de stunder vi får.
Älska dem, kommer vi att göra så länge vi lever.
Ha en härlig dag! / Ingrid