Äntligen på väg
Denise sover i baksätet. Thomas kör, och jag sitter i vanlig ordning med Ipaden i knäet. Vi är på väg.
Det har inte blivit så mycket sömn i natt. Jag har varit lite uppspelt, och rädd för att försova mig. Precis som om det vore möjligt.
När jag precis hade träffat Thomas, gav han mig i femtioårspresent en resa till Egypten. Det var helt fantastiskt. Jag var nyförälskad, och ingenting kunde gå fel. Vi skulle bara njuta av livet och kärleken, och skaffa oss minnen för livet. Det gjorde vi.
Väl framme vid flygplatsen den gången, fick vi problem redan vid incheckningen. Damen bakom disken vägrade att släppa igenom mig. Thomas som inte kände mig så väl, hade missat att jag har två efternamn. Detta gjorde att passet och biljetten inte stämde överens.
Den här damen bakom disken hade inte en aning om vem hon hade att göra med. Thomas ger sig aldrig. Det hela slutade med att hon släppte igenom oss, och informerade om att biljetten måste bytas ut när vi kom ner till Egypten. I annat fall skulle jag inte komma hem igen. Personalen på flygplatsen i Hurgadha skulle inte se mellan fingrarna som hon nu gjorde.
När vi landade i Egypten fick Thomas tag i en stackars ung och oerfaren reseledare och frågade om han kunde hjälpa oss att skaffa fram en giltig biljett till mig och hemresan. Han förklarade problemet, men reseledaren skakade bekymrat på huvudet och sa: ”Det går inte härifrån.”
Då la Thomas huvudet på sned. Han log, och sa med glimten i ögat: ” Då blir det ditt problem. Om du inte kan fixa biljetten så säljer jag henne för åtta kameler, och då får du ordna plats för dem i planet.” Vi fick min biljett några dagar senare.
Det här känns så spännande. Vi kör mot Malmö nu, där vi fortsätter med tåg över till Köpenhamn och flygplatsen. Vi räknar med att vara framme vid Ayia Napa runt lunch. Det känns fortfarande overkligt.
Ha en härlig dag! / Ingrid
Det har inte blivit så mycket sömn i natt. Jag har varit lite uppspelt, och rädd för att försova mig. Precis som om det vore möjligt.
När jag precis hade träffat Thomas, gav han mig i femtioårspresent en resa till Egypten. Det var helt fantastiskt. Jag var nyförälskad, och ingenting kunde gå fel. Vi skulle bara njuta av livet och kärleken, och skaffa oss minnen för livet. Det gjorde vi.
Väl framme vid flygplatsen den gången, fick vi problem redan vid incheckningen. Damen bakom disken vägrade att släppa igenom mig. Thomas som inte kände mig så väl, hade missat att jag har två efternamn. Detta gjorde att passet och biljetten inte stämde överens.
Den här damen bakom disken hade inte en aning om vem hon hade att göra med. Thomas ger sig aldrig. Det hela slutade med att hon släppte igenom oss, och informerade om att biljetten måste bytas ut när vi kom ner till Egypten. I annat fall skulle jag inte komma hem igen. Personalen på flygplatsen i Hurgadha skulle inte se mellan fingrarna som hon nu gjorde.
När vi landade i Egypten fick Thomas tag i en stackars ung och oerfaren reseledare och frågade om han kunde hjälpa oss att skaffa fram en giltig biljett till mig och hemresan. Han förklarade problemet, men reseledaren skakade bekymrat på huvudet och sa: ”Det går inte härifrån.”
Då la Thomas huvudet på sned. Han log, och sa med glimten i ögat: ” Då blir det ditt problem. Om du inte kan fixa biljetten så säljer jag henne för åtta kameler, och då får du ordna plats för dem i planet.” Vi fick min biljett några dagar senare.
Det här känns så spännande. Vi kör mot Malmö nu, där vi fortsätter med tåg över till Köpenhamn och flygplatsen. Vi räknar med att vara framme vid Ayia Napa runt lunch. Det känns fortfarande overkligt.
Ha en härlig dag! / Ingrid